Kulturmiljöprogram: Immeln

Sjön Immeln ligger i gränsen mellan kommunerna Kristianstad, Osby och Östra Göinge. Området är kuperat men växlande öppet odlingslandskap och skogsmark. Kring sjön finns samlad bebyggelse i främst samhället Immeln, men också i Dönaberga, Breanäs och Björkhult.

Diabas bröts i Jedenryd strax söder om Immeln stationssamhälle.

Stationssamhället

I samhället Immeln ligger de ursprungliga gårdarna och den sentida villabebyggelsen i huvudsak väster om sjön. Bebyggelsen från sekelskiftet 1900 och stationssamhället är koncentrerad till ett mindre område nära sjöns södra spets. Den tidigaste bebyggelsen låg samlad i Gyvik, skiftad genom laga skifte 1833-1834. Under 1600-talet fanns här två frälsegårdar under Hovdala respektive Vittskövle. Den äldre bebyggelsen är uppförd i skiftesverk med ekonomibyggnader i gråsten. Med stenindustrin och järnvägen etablering anlades ett nytt samhälle vid sjön Immelns södra spets.

Sträckan Kristianstad-Immeln stod färdig 1885, samma år som en ångbåt sattes i drift på Immeln. Till en början transporterades trävaror, men snart blev stenindustrin av stor betydelse för båtfraktningen. Båten avgick från Nyteboda och anlöpte Björkhult, Skärsnäs, Breanäs, Mjönäs, Ebbarp och Immeln. Därtill förekom passagerarturer.

Stenbrott och industri

Under slutet av 1800-talet anlades flera stenbrott i området, som till exempel vid Gylsboda. Stenen fördes till Rörvik för vidare pråmtransport till Immelns station och med järnväg till Åhus. Även tjära från Ranvik och virke från Skvalparviken transporterades sjövägen till stationen. Söder om Immeln etablerades ett stenbrott vid Jedenryd, se bild.

I samhället Immeln uppstod flera industrianläggningar. Omkring 1890 anlades två stensliperier och i början av 1900-talet tillverkade Svensk Träindustri AB bland annat träskor för export. Med industrins expansion följde en utbyggnad av samhället och ett skolhus uppfördes 1913. Biblioteket uppfördes 1904 som samlingslokal för nykterhetsrörelsen. Med stenindustrins nedgång under 1930- och 1940-talet stagnerade utvecklingen i Immeln, endast ett fåtal nya byggnader uppfördes och servicen försämrades.

Friluftsliv

Först under 1970-talet expanderade samhället och utvecklades från ett industri- och stationssamhälle till ett friluftscentrum. Villor uppfördes norr om den gamla bykärnan. Kanotturer, bad och camping var delar av de aktiviteter som erbjöds och passagerartrafiken på Immeln återupptogs. Även Breanäs konferenshotell har en tydlig koppling till sjön Immeln och fritidsaktiviteter och kring sjön finns spridd fritidshusbebyggelse och badplatser. Vid Skärsnäs finns Norregård och Mellangård som båda är ensamliggande storbondegårdar. Bebyggelsen är välbevarad och landskapet runt gårdarna är småskaligt med fler värdefulla betesmarker. Här fanns tidigare gammal ängsmark och är mycket artrikt.

Örsnäs är en äldre gårdsmiljö med fyra längor. Dessa är enligt äldre lokal tradition rödmålade och uppförda i trä. Omgivande landskap består av blockrika, fuktiga betesmarker och stenmurar.

Motiv för bevarande

Inom området ryms flera kulturhistoriskt intressanta miljöer som speglar utvecklingen från bondby, till industri- och stationssamhälle och till dagens fritidsområde. Den samlade bebyggelsen, odlingsstrukturer och stenmurar som hägnader eller markering i ägogränser samt spåren efter stenbrytningen är kulturhistoriskt intressanta. Sjön Immeln är av stor betydelse som fritidssjö. Norregård och Mellangård är två exempel på ensamliggande, nordskånska storbondegårdar. Örsnäs är representativ för äldre gårdsmiljö i skogsbygd.