Kulturmiljöprogram: Svedala

Stationssamhälle

Svedala är ett av de samhällen som tillkom i slutet av 1800-talet när järnvägarna anlades i Skåne. 1874 byggdes järnvägslinjen mellan Malmö och Ystad, den så kallade ”Grevebanan” (se vidare värdefulla kulturmiljöer under ”Kommunikationernas landskap”). Från början var ingen station planerad vid Svedala. Men eftersom banan mellan Lund och Trelleborg beräknades korsa två kilometer söder om Stora Svedala by så anlades ett stationshus här, på en plats helt utan bebyggelse. Vid sidan av stationen byggdes ett järnvägshotell redan 1875.

Den ursprungliga stationsbyggnaden revs och ersattes med en större 1894. Med Åbjörn Andersson & Co fick Svedala en större mekanisk industri för jordbruksmaskiner 1882, ett råsockerbruk 1894 och 1904 ett tegelbruk.

Industri

Järnvägen var en förutsättning för företagens expansion och industrin var i sin tur avgörande för stationssamhällets tillväxt. Åbjörn Anderssons Mekaniska verkstad AB byggde sin första verkstadsbyggnad med gaveln mot den blivande Gjuterigatan. Vägg i vägg med denna byggdes senare den ståtliga skorstensfasaden som karaktäriserar byggnadskomplexet. Bit för bit expanderade verksamheten och år 1900 byggdes ett representativt kontorshus mitt emot järnvägsstationen, en plats med hög status. Vid stationsplan finns stationen och industribyggnaderna kvar. Stationshotellet brann ned 1995.

Planering och bebyggelse

I Svedala var man förutseende nog att ha en stadsplan färdig redan 1875. Den omfattade tio rutnätskvarter och ett torg. Mellan järnvägsstationen och landsvägen anlades Storgatan som snart kantades av affärer och hantverkare som hade sina verksamheter i mindre envåningshus med sadeltak. Byvägen mellan Stora Svedala och Aggarp fick namnet Kyrkogatan. Redan år 1900 blev Svedala municipalsamhälle och byggnadsverksamheten var stor. En skola och en bank byggdes i närheten av Stortorget och snart hade Svedala ett Folkets hus och biografen Flamman, samt ett antal vackra tegelvillor.

Det röda, maskinslagna teglet kom från tegelbruk i trakten och är den sammanhållande faktorn som ger Svedala dess karaktäristiska stadsbild. Under 1930- till 60-talet byggdes inte så mycket nytt inne i Svedala, men utanför centrumområdet växte det upp nya hyreshusområden, med framför allt småhus. År 1939 byggdes dock två trevåningshus i funktionalistisk stil vid Marknadstorget. På det ena fanns från början en bensinstation på gaveln. 1964 byggdes ett nytt kommunhus som utgör en värdig fondvägg åt Stortorget. Radhus från 1970-talet har i centrum anpassats till kvartersformerna i låg skala och tegel.

Aggarp

Aggarps by ligger strax söder om Svedala. Aggarp upplevs fortfarande som en sammanhållen bymiljö. Bybebyggelsen ligger samlad med fyra gårdar samt gatuhus utmed bygatan. Strax öster om bybebyggelsen ligger en offerkälla, som nu är överbyggd av cementrör. Här finns en bevarad kvarn med tillhörande mjölnarbostad. Denna holländare byggdes 1896 efter att den gamla stubbamöllan rivits.

Motiv för bevarande

Svedalas framväxt är starkt förknippad med järnvägens tillkomst på 1870-talet. Svedalas tydliga struktur som stationssamhälle, med rutnätskvarter och industri intill stationen ger orten ett högt kulturhistoriskt värde. Åbjörn Anderssons Mekaniska Verkstad är starkt förknippad med Svedalas historia och man kan läsa företagets expansion i byggnaderna. Det röda maskinslagna teglet ger bebyggelsen i Svedala enhetlighet. Det är enkla byggnadsvolymer längs raka gator och hantverksmässiga detaljer. Typiska är de låga husen med sadeltak men också de påkostade villorna från slutet av 1800-talet.

Byggnader som Folkets hus, småskola, biograf, missionskyrka och kommunhus är samhällshistoriska dokument och är därför viktiga att bevara. Aggarps sammanhållna bymiljö med bevarad kvarn- och mjölarbostad är ett minnesmärke från den agrara näringens expansionsperiod under 1800-talet.