Kulturmiljöprogram: Hemmesdynge-Smygehuk

Området visar olika skeden i ett landskap som sedan förhistorisk tid tagits i anspråk. Kalkindustrimiljön åskådliggör en i Skåne under 1800-talet och tidigt 1900-tal viktig näringsgren.

Fornlämningar

Landskapet mellan Hemmesdynge i norr och ner till kusten vid Smygehuk i söder utgörs av öppen odlingsbygd. Den kalkrika moränjorden har tidigt tagits i anspråk för uppodling och området är rikt på fornlämningar. De två gånggrifterna nordväst om Östra Torp, benämnda Stora och Lilla Kungsdösen har liksom gångriften Erkes dös väster därom anlagts under stenåldern. Andra gravmonument är Bålhög vid Smygehuk och Dellinge hög nordväst om Östra Torp som visar på bosättning under bronsåldern. 

Hemmesdynge och Ö Torp

Kyrkbyarna Hemmesdynge och Östra Torp bevarar, trots utflyttning av gårdar vid enskiftet under 1800-talet, en ålderdomlig prägel. Hemmesdynge kyrka uppfördes under senare delen av 1100-talet men idag präglas den av den ombyggnad som genomfördes under 1800-talet. I Östra Torp revs den medeltida kyrkan och ersattes 1910 av den nuvarande vitputsade kyrkobyggnaden.

I kyrkornas närhet bildar de kringbyggda gårdarna med äldre byggnadsskick och de välbevarade gatuhusen, uppbyggda på de utflyttade gårdarnas tomter, väl sammanhållna bymiljöer. Merparten av byggnaderna är från 1800-talet och goda exempel på såväl vitputsade längor som korsvirkeslängor förekommer. I Hemmesdynge medförde enskiftet att även prästgården bröts ur bykärnan och förlades nordväst om byn. Till prästgården hör förutom hembygdsgården en märklig park anlagd på 1840-talet efter Lunds domkyrkas grundplan med mittskepp, sidoskepp, korparti samt absid med altarkulle. 

Kalkindustri

Den rika förekomsten av kalk inom området har gett upphov till en omfattande kalkindustri. Synbara lämningar efter denna verksamhet, påbörjad under 1800-talet, utgör de många kalkugnarna. Ett tiotal kupolugnar ligger samlade nordost om Östra Torps by. De äldsta är byggda under mitten av 1800-talet och de yngsta är från 1930-talet.

Nära strandlinjen vid Smygehuk finns ytterligare en ugn byggd 1802. Denna ingår som ett viktigt element i en komplex, kulturhistorisk miljö vars övriga beståndsdelar utgörs av den ovan nämnda gravhögen, fyrtornet med tillhörande fyrvaktarbostad samt en större magasinsbyggnad i två våningar från tidigt 1800-tal. Den närliggande hamnen fick sin nuvarande utformning kring 1920. 

Smyge och Smygehamn

Smyge är utmärkt på G Buhrmanns karta från 1680-talet. I en handling från mitten av 1600-talet omtalas att det i Smyge fanns tre hus, alla tillhöriga Kronan. Cirka 100 år senare omfattade läget mellan tio och femton hus och utökades därefter ytterligare. Hamn saknas i själva läget. I äldre tid drogs båtarna upp eller lades vid kåser med enkla stenbryggor. Hamnanläggningen anlades istället mellan fyrplatsen vid Smygehuk och själva läget. Läget är numera sammanbyggt med Smygehamn.

Den äldsta bebyggelsen i Smygehamn finns i området närmast stranden. Små låga vitputsade längor har här en oregelbunden placering vid de trånga gränderna. Taken är täckta med strå, papp eller eternit. Landsvägen norr därom kantas av låga hus av sen 1800-talstyp av vilka några bibehållit putsfasaderna medan andra i modern tid klätts in med tegel. Till fastigheterna hör enligt traditionellt mönster en mindre trädgårdstäppa, som i regel ligger bakom och i skydd av husen. Utmed norra landsvägssidan bildar dock i ett fall trädgården en mindre förgård framför husen. Gatumönstret och bebyggelsens inbördes placering har bevarats i den äldsta delen av läget medan den yngre delen har en striktare plan.  

Böste

Böste fiskeläge är beläget några kilometer väster om Smygehuk. De ursprungliga hedliknande markerna utgjorde i äldre tid utmark till Västra Torps by. Fiske har troligen bedrivits vid Böste alltsedan medeltid. Först på 1600-talet omnämns i skriftliga källor en fast bosättning på platsen. Bebyggelsen präglas av 1800-talet, en brand under första hälften av 1800-talet förstörde merparten av de äldre fiskarstugorna. Husen är byggda i tegel, lersten eller flintsten och har vitputsade fasader. Traditionellt takmaterial av vass eller papp har till stor del bibehållits. I den mån taken har moderniserats har artfrämmande material undvikits och utbyte skett efter hand till plåt eller eternit. Långsidorna är vända mot havet. Närmast stranden, som är Böstes äldsta delar, är husen oregelbundet grupperade medan de något yngre byggnaderna i norr har en striktare placering i nära anslutning till landsvägen. De grusbelagda vägarna, stränderna, ner mot stranden understryker liksom fastighetesstrukturen med små långsmala tomter ner till vattnet Böstes ålderdomliga prägel. Hamn saknas och i äldre tid låg båtarna på redden utanför fiskeläget. Senare ordnades hamnplats i Smygehamn. Dagens små trädgårdstäppor användes förr som kålgårdar och på de gräsbevuxna öppna partierna torkades garnen. 

Motiv för bevarande

Området visar olika skeden i ett landskap som sedan förhistorisk tid tagits i anspråk. Kalkindustrimiljön åskådliggör en i Skåne under 1800-talet och tidigt 1900-tal viktig näringsgren. De öppna odlingsfälten, byarna och den spridda gårdsbebyggelsen samverkar till områdets karaktär av utpräglad slättbygd. Böste, Smyge och Smygehamn är kännetecknande för 1800-talets sydskånska fiskelägena, vilka vanligen är belagda under 1600-talet, i bebyggelsemönster och byggnadsskick. Genom avsaknad av modern kransbebyggelse bibehåller Böste i hög grad fiskelägets ursprungliga proportioner.