Kulturmiljöprogram: Vittskövle

Vittskövle gods ligger i slättlandet mellan Linderödsåsen och Hanöbukten. Vidsträckta åkerfält och kraftiga alléer betonar områdets karaktär av slottslandskap.

I norra delen av området, vid Eskilstorp, finns en två kilometer lång sanddyn som skapats av det tidigare trädlösa landskapet. Idag är området planterat med tall för att hindra sandflykt. I centrum av området ligger den fyrlängade renässansanläggningen i rött tegel, byggd under 1550-talet som försvarsborg. Den anses ha haft en föregångare i "Egeside" –en numera helt försvunnen anläggning vid den närbelägna Helge å. Under senmedeltiden låg sätesgärden förmodligen strax intill kyrkan. Vittskövle borg - den största i Skåne - har två diagonalställda torn och placerades på pålar i det sanka landskapet, omgivet av en vallgrav.

Ekonomibyggnaderna låg ursprungligen på en holme öster om huvudgården. Under 1840-talet flyttades de väster och norr om slottet och holmen lades ut till park. Längornas medeltidsinspirerade utseende är karaktäristiskt för den stil, som i Skåne introducerades av C G Brunius. Välbevarade bostadshus för gårdens tjänstefolk är liksom torp på marginella marker av betydelse för slottsmiljön. Det omgivande landskapet bedrivs idag rationellt och är främst en produkt av 1800-talets jordbruksrationaliseringar. I södra delen av området finns rester av ett äldre översilningssystem, anlagt under 1840-talet.

Vittskövle socken bildade i äldre tid tillsammans med Degeberga ett pastorat under Vittskövle sätesgård. Sockenkyrkan, uppförd på 1200-talet och senare utökad, har bibehållit sin medeltida utformning. Den är belägen i de södra delarna av Vittskövle by och intill låg tidigare föregångaren till Vittskövle slott, men som brändes 1492. Byn har i övrigt ett till ålder och utseende varierat byggnadsbestånd.

Motiv för bevarande

Vittskövle är en helgjuten slottsmiljö i vilken såväl borgen som de till godset knutna ekonomibyggnaderna och bostadshusen, den öppna åkermarken, ädellövskogen och allésystemet är av betydelse. Anläggningen, vallgraven och placeringen i landskapet visar på den forna försvarskaraktären. Byn visar ett välbevarat byggnadsbestånd.