Kulturmiljöprogram: Stångby - V Hoby - Krutmöllan

Söder om Kävlingeån utbreder sig ett öppet åkerbrukslandskap. På de delvis branta sluttningarna vid Kävlingeån, i stort utnyttjade som betesmarker, ligger flera gravhögar som uppförts under bronsåldern. Från Stångby mosse sträcker sig en mindre dalgång mot Kävlingeån i norr. Stångby och Västra Hoby utgör väl avgränsade byar omgivna av träddungar. De öppna åkerfälten nordväst om Stångby avbryts av en lång pilevall, som markerar den forna kyrkstigen. De många fornlämningarna i landskapet markerar tidiga aktiviteter i området. Lämplig jordmån och god tillgång på betes- och ängsmarker attraherade en tidig bosättning. Inom området finns såväl stenkammargravar från yngre stenålder - två långdösar i hög samt en gånggrift - som ett flertal gravhögar från bronsålder i höjdlägen. Den nuvarande landskapsbilden präglas i huvudsak av 1800-talets skifteslandskap med utflyttade gårdar.

Krutmöllan

Kävlingeåns vatten utnyttjades under lång tid för driften av kvarnar och industrier. Krutmöllan nordost om Västra Hoby har gammal tradition. Här tillverkades, som namnet anger, krut under 1600-talet. Senare omvandlades Krutmöllan till ordinär mjölkvarn. Anläggningen består idag av tre stora kvarnbyggnader i korsvirke och tegel med både kvarnstenar och valskvarnar. I nära anslutning till dessa finns bostadshus, magasin och ekonomilängor. Byggnaderna härrör till övervägande del från decennierna kring 1800-talets mitt. Stenvalvsbron, som leder över Kävlingeån, är byggd på 1830-talet.

Stångby och Västra Hoby

Kyrkbyarna Stångby och Västra Hoby kan föras tillbaka till tidig medeltid. Båda sockenkyrkorna är av medeltida ursprung men har under 1800-talet kraftigt ombyggts. I Västra Hoby kvarstår det medeltida tornet medan långhuset byggdes nytt på 1880-talet. Byns gårdar och gatehus är samlade utmed den slingrande bygatan. Byggnadsbeståndet är välbevarat med goda representanter för äldre byggnadsskick såsom längor i korsvirke och tegel. Merparten tillhör 1800-talet. Flera gårdar kvarligger på gammal gårdsplats och har bibehållen fyrlängad gårdsform. Skolhuset i rött tegel ligger på traditionell plats nära kyrkan.

I Stångbys nuvarande kyrkobyggnad ingår delar av 1100-talskyrkan. Långhuset utvidgades omkring 1870 då tornet också restes. Byn bevarar en äldre karaktär med gårdar och gatehus liggande i nära anslutning till kyrkan och bygatan. Flertalet gårdar uppvisar en sluten gårdsform, ofta med längor i korsvirke eller tegel. En av boningslängorna har fått en för 1800-talets mitt tidstypisk gestaltning. Skolhusen och gamla smedjan utgör delar av den traditionella bymiljön. Det äldre byggnadsbeståndet representerar till övervägande del 1800-talet.

Södra stambanans sträckning Lund-Örtofta öppnade 1857 men först 1901, i samband med anläggandet av dubbelspår, uppfördes en järnvägsstation i Stångby. Kring stationen växte det upp ett stationssamhälle. 
 

Motiv för bevarande

Området beskriver en utveckling av kulturlandskapet från förhistorisk tid till nutid. Viktiga komponenter i landskapsbilden är den pilkantade kyrkstigen till Stångby och fornlämningarna. Stångby är ett exempel på stationssamhälle från tiden kring sekelskiftet 1900. Krutmöllan har industrihistoriskt intresse. Av betydelse för områdets karaktär är landskapets öppenhet samt den till kyrkbyarna koncentrerade äldre bebyggelsen.