Kulturmiljöprogram: Maglö

Landskapet kring sätesgården Maglö består av omväxlande öppen mark och skog. I den svagt kuperade terrängen förstärker ett parti med ekhagar områdets ålderdomliga karaktär. Trakten var i äldre tid betydligt sankare. Under långa tider av året låg själva gården på en vattenomfluten holme. Genom utdikning har stora arealer torrlagts. Endast smärre rester återstår av sankmarkerna bland annat de om vallgravar påminnande vattensamlingarna vid uppfarten till gården.

Huvudbyggnaden uppfördes 1626, vilket uppges såväl av inskriftstavlan i sandsten ovan porten som på ena gaveln. Den vitputsade byggnaden kan närmast karaktäriseras som en renässansbyggnad i en våning på hög källarvåning. Fasaden mot trädgården har under ett senare skede byggts på och försetts med veranda. Borggården sluts och norr och väst av två längor. Norra längan byggdes 1746 medan den västra anses vara från samma tid som boningshuset.

I söder sluttar trädgården ned mot en mindre sjö. Ett parti med klippta buxbomshäckar har i senare tid anlagts efter äldre mönster. På en sluttning vid sjön ligger ett lusthus i trä. Det visar på sekelskiftets trädgårdsideal. Gårdens ekonomibyggnader har en oregelbunden placering öster om manbyggnaden. De ansluter till en äldre tradition både ifråga om byggnadskick och material. Såväl skiftesverk som gråsten finns representerat. Flera småställen och byggnader i områdets utkanter står som välbevarade exempel på det i äldre tid till sätesgårdarna knutna, omfattande byggnadsbeståndet.

Motiv för bevarande

Både med hänsyn till utformning och läge är Maglö en god representant för de mindre gods som anlades i Skåne under senmedeltid och renässans. En strategiskt väl lämpad placering i våtmarksterräng var av avgörande betydelse. Väsentligt för miljön är det öppna området kring själva anläggningen och inslaget av ädellövskog men också alla gårdar och torp som låg under godset.