Kulturmiljöprogram: Hammarlunda-Harlösa-Hjularöd-Revingehed-Silvåkra
Området utbreder sig kring Kävlingeån och sluttningszonen i norr och söder. I öster följer det en dalsträckning med betesmarker och lövskogspartier mellan Harlösa och Hjularöd.
Hammarlunda
Vid Hammarlunda kyrkby finns en mer samlad bebyggelse, som är typisk för de skiftade byarna med ett flertal gathus och få kvarliggande gårdar. Den medeltida kyrkan – en av Skånes fyra med runt västtorn – ligger mitt i byn. Byn har ett karaktäristiskt bebyggelseläge, mellan betesmarkerna vid den slingrande Kävlingeån och odlingsmarkerna på sluttningen upp mot Slogstorp. Den i väster närbelägna byn Holmby har en liknande struktur.
Jordbrukets starka utveckling under andra hälften av 1800-talet omvandlade inte bara landskapet, utan bidrog även till landsbygdens industrialisering och befolkningens rörlighet i dubbel bemärkelse. Inom området finns fyra anläggningar som kan sägas representera detta skede: den kombinerade väder- och vattenkvarnen i Slogstorp, holländarekvarnen från 1870, stärkelsefabriken vilken startades av traktens bönder kring sekelskiftet 1900 som en andelsförening och numera kvarstår som ruin samt den sedan länge nedlagda järnvägsstationen med magasin och lastkaj i västra delen av byn. Järnvägen gick mellan Kävlinge och Sjöbo och transporterade framför allt jordbruksprodukter. Bilsamhället har gjort sig påmint i Hammarlunda som på många andra ställen: väg 104 har rätats och dragits utanför byn. Den gamla vägsträckningen genom byn finns kvar.
Harlösa
Harlösa kyrkby omfattar endast några enstaka hus. I samband med skiftet flyttades nära nog samtliga gårdar ut på sina marker. I närheten av den vitputsade kyrkan – av romanskt ursprung och kraftigt ombyggd under 1700-1800-talen – ligger prästgården som är uppförd på 1920-talet i klassicistisk stil. Söder om kyrkan finns det vitputsade donationshuset, uppfört 1823-24 som ålderdomshem. Byggnaden har stort intresse från såväl arkitekturhistorisk som socialhistorisk synpunkt.
Harlösa stationssamhälle söder om kyrkbyn är framvuxet i samband med att järnvägen mellan Kävlinge och Sjöbo drogs genom bygden under 1900-talets första decennium. På kort tid anslöt ytterligare två banor och Skånes yngsta stationssamhälle var ett faktum. Stationshuset uppfördes i en för sådana byggnader sällsynt och väl genomförd jugendstil och placerades i fonden av en liten stationsallé. Mittemot stationen byggdes ett järnvägshotell och öster om stationsområdet anlades 1910 en kombinerad brännvins- och stärkelsefabrik. Kvarn och mejeri hörde även till de första industrierna på plats. Bostadsbebyggelse i form av villor och egnahem anlades norr om järnvägen. En mycket stor del av denna bebyggelse finns kvar, vilket gör det möjligt att avläsa ortens historia och tidiga utveckling.
Harlösa genomgick inte den snabba, nästan explosiva, expansion som de äldre stationssamhällena gjort. Orsaken härtill berodde främst på de jämförelsevis svaga banorna som möttes här och att andra, äldre banor delvis redan knutit till sig områdets handelsomland. I slutet av 1930-talet byggdes några hus i funkisstil i västra delen av samhället: ett kafé, en biograf och tre lamellhus i rad som tydligt visar på ett nytt stadsbyggnadsideal. Husen finns kvar, men biografen är nedlagd och kaféet är numera pizzeria (se vidare ”Grand Caé i Harlösa” under ”Fritidens landskap”). Kort därefter avstannade utvecklingen, inflyttningen minskade och samtliga banor lades ner mellan 1939 och 1955. Järnvägsknuten Harlösa fanns med i tågtidtabellerna i knappt 50 år, men denna epok präglar tätortens utseende.
På 1950-talet drogs väg 104 genom Harlösa och två bensinstationer uppfördes på var sin sida om vägen, senare kompletterade med en korvkiosk – och allt vad en modern bilist kunde tänkas behöva fanns samlat inom en liten yta. Under de senaste tre-fyra decennierna har Harlösa utvecklats till ett pendlarsamhälle där ”grönavågens” tidstypiska villabebyggelse huvudsakligen uppförts på sluttningszonen mot norr.
Hjularöd
Vidsträckta åkerfält omger Hjularöds godsanläggning, som genom skriftliga källor är känd sedan medeltiden. Uppfartsvägarna markeras genom alléer. Den borglika slottsbyggnaden uppfördes 1894-97 och ritades av två av tidens främsta arkitekter, I. G. Clason och L. I. Wahlman. Slottsbyggnaden omges av vallgrav och park, där det bland annat finns en paviljong och en grindvaktarstuga. Ekonomilängorna, däribland gråstenslängor från 1870-talet och stall från början av 1900-talet i rött tegel ingår som viktiga beståndsdelar i godsmiljön. Byggnaderna har en oregelbunden placering.
En skog utgör enligt traditionellt mönster en del av godslandskapet. Några stensättningar och ett gravfält bär synligt vittnesbörd om att bygden var tagen i anspråk under järnåldern. I dalsträckningen söder om Hjularöd finns en stenvalvsbro med inskriptionen 1759, vilket troligen gör den till Skånes äldsta daterade bro.
Revingehed
Revingeheds regemente ligger vid Krankesjön i norra delen av Lunds kommun. Det tillhörande övningsfältet omfattar 4300 hektar, vilket är landets största för övning med mekaniserde förband. Kungliga Södra skånska infanteriregementet uppsattes 1811 och benämndes inledningsvis I34. De första mötes- och exercisövningarna hölls i Veberöds by, vilka övergick till Tvedöra 1825-1887. Revingeheds förläggning anlades inom byn Revinges ägor. Byn är skriftligt belagd sedan 1468. Revingeheds förläggning invigdes 1888 som mötesplats, förråd, utbildning, och övningsområde. Tegelbyggnader som gick att flytta från Tvedöra återuppfördes på Revingehed. Till dessa fogades senare bland annat skjutbanor och idrottsplats.
Regementet flyttade till garnisoner i Lund och Ystad under början av 1900-talet. Från 1929 användes området även av Lottakåren. Regementesbyggnaderna är främst från 1800-talet och början av 1900-talet. Lottagården, uppförd 1947 men senare ombyggd, ligger mellan förläggningsbyggnaderna och sjön. Övriga delar omfattas av övningsfält och gårdar som inkorporerats i området. Kungl. Södra skånska regementet blev pansarregemente 1963 och erhöll beteckningen P7. Revingehed kom då att användas för nya övningar för pansarfordon.
Genom beslut från 1963 förordnades att ett pansarövningsfält skulle finnas. Härefter köptes mark in och jordbruket upphörde inom området. Sedan 1960-talet hålls området öppet genom lösdrift av betesdjur och är ett attraktivt fritids- och strövområde. Västerut finns den så kallade flygrakan.
Nuförtiden används Revingehed för utbildning till insatsbataljoner och ledningsförband, vilket bland annat innebär stridsvagnstjänst, robottjänst, pansarskyttetjänst, stabstjänst och/eller underhållstjänst. Regementets museum grundades 1968 och är sedan 1985 inrymt på andra våningen i byggnad 22 i före detta intendenturförrådet.
Silvåkra-Stigsåkra-Ö Tvet
Silvåkra socken omfattades av de två byarna Silvåkra och Östra Tvet. Stigsåkra anlades senare under tiden för skiftesreformerna. Inom Silvåkras vångar fanns ett gammalt marknamn som gav namn till de gårdar som flyttades hit och fick då namnet Stigsåkra.
Silvåkra by ligger på en mindre höjdrygg sydost om Krankesjön och omges av öppna flacka sandslätter, till övervägande del använda för betesdrift. De sanka markerna söder om byn är resterna av en utdikad sjö. Kyrkan med ett accentuerat läge anlades under slutet av 1100-talet. Västtornet tillbyggdes senare under medeltiden. Prästgården, med en traditionell placering nära kyrkan, är av tämligen sent datum, byggd på 1920-talet.
Merparten av bybebyggelsen ligger utmed norra sidan av bygatan samt utmed vägen mot Harlösa och behåller därmed den äldre bystrukturen. Puts- och tegelfasader dominerar. Huvuddelen av byggnaderna representerar senare hälften av 1800-talet. Skolhuset från 1870-talet och smedjan ingår som typiska inslag i bymiljön.
En lindallé förbinder Silvåkra herrgård med kyrkbyn. Huvudbyggnaden uppfördes 1803-1807 och består av en för tiden kännetecknande nyklassicistisk byggnad i två våningar med putsad fasad. Stallängorna finns ej längre kvar. En mer samlad bebyggelse i tegel från tiden kring 1900 ligger vid den numera nedlagda Silvåkra station. Spridd gårdsbebyggelse med väl bibehållet byggnadsbestånd finns söder om Stigsåkra bebyggelse. Den tre- eller fyrlängade gårdsformen är vanligast förekommand Området nyttjas flitigt av ornitologer eftersom den relativt grunda Krankesjön drar till sig mycket olika fåglar. Stensoffa är en forskningsstation i Krankesjöns västra del där ekologer utför studier.
Tysta platser- övergivna kulturarv Pdf, 16.9 MB.
Motiv för bevarande
Området utgör ett skånskt kulturlandskap som präglas av 1800-talets jordbruksreformer och 1900-talets industrialisering och nya kommunikationer, men som har rötter i förhistorisk tid. Viktiga komponenter i landskapet är bland annat de vidsträckta åkerfälten, vägsträckningar, alléerna liksom stengärden och trädrader i ägogränserna. Särskilt kyrkbyarna ger området en historisk kontinuitet. Hjularöd visar på godsens obrutet starka ställning i slutet av 1800-talet.
Silvåkra och Stigsåkra speglar 1800-talets stordrift. Av betydelse för miljön är den dominerande kyrkkullen, allén, de öppna betesmarkerna och gårdarna. Den äldre bebyggelsen, strukturen, smedjan och skolan är ett tydligt exempel på bymiljö medan området kring järnvägsstationen visar exempel på de stationssamhällen som uppstod kring sekelskiftet 1900.
En mer vardaglig och anspråkslös karaktär har Harlösa stationssamhället, präglat av det tidiga 1900-talets tegelbebyggelse och ”gröna vågens” villabebyggelse från 1960- och 70-talen. En ovanligt fin stationsmiljö med stationshus, stationsallé, järnvägshotell tillbyggt med post och en lanthandel finns mitt i byn och är dess historiska centrum. I stationssamhället finns även några fina funkishus, där särskilt lamellhusen är ovanliga för en liten ort som Harlösa.
Revingehed är ett viktigt militärhistoriskt dokument där övningsfält, flygrakan, skjutbanor, Lottagården och förläggningsbyggnader är viktiga delar i en helhet. Därtill utgör området en viktig fritidsmiljö med flera välbevarade gårdar.
Aktuellt för detta besöksmål
Just nu har vi inga nyheter. Men håll utkik här efter kommande nyheter.