Ivö

Området illustrerar en utveckling från äldre odlings- och industrilandskap till dagens fritidslandskap. Odlingar, ägostrukturer och industribyggnader utgör viktiga inslag. Den äldre tidens heliga källor i anslutning till kyrkan finns endast bevarade på ett fåtal platser. 

Ivö ligger mitt i Ivösjön i nordöstra delen av Kristianstads kommun och nås med färjeförbindelsen mellan Barum och öns västra del. Jordbruket var tidigt en viktig näringsgren, särskilt på öns västra sida. En äldre fägata från byn och norrut visar på den gemensamma utmark som norrsidan tidigare utgjorde. Tobaksodlingen var tidigare en viktig näringsgren men som kom att ersättas av fruktodlingen. Kvar finns även två stärkelsefabriker.

Kvar från medeltid, Biskopskällaren

Biskopskällaren är en välvd källare på Ivö, som ligger i Ivösjön nordost om Kristianstad. Källaren har tillhört en större byggnad som på 1220-talet uppfördes av dåvarande ärkebiskopen i Lund, Anders Sunesen, som en del i ett biskopspalats. Idag är endast källaren kvar, men ända in på 1600-talet fanns rester efter en större byggnad kvar och senare utgrävningar visar att det i anslutning till källaren har funnits en tegelbyggnad som varit c:a 9 m bred och 30 m lång. Eventuellt är själva källaren ännu äldre än 1200-tal, då valven i källaren har byggts upp i efterhand, och det finns spår efter äldre fönsteröppningar. Idag skyddas källaren och valven av ett lågt tak, men när man på 1920-talet började intressera sig för källaren låg den under en betydligt yngre ekonomibyggnad. Här körde man in gårdens vagnar, som ställdes rakt på valven. 1927 slog blixten ner i ekonomibyggnaden, som helt brann upp. Kvar stod bara källaren, helt oskadd. Nu kunde man uppföra ett första skyddstak, och 1935 förvärvade Skånes hembygdsförbund byggnaden tack vare privata donationer.

På ön ligger även Sankta Ursula kyrka, en äldre tegelkyrka från 1200-talet, uppförd i tegel. Idag präglas kyrkan av de om- och tillbyggnader som genomfördes under 1700- och 1800-talen. Intill kyrkan finns Sankta Ursulas offerkälla, vilken enligt sägen kunde förvandla vatten till vin.

Brytning av kaolin och kalk

Under 1800-talet började Iföverken bryta kaolin och kalksten på Ivö klack på norra delen av ön. Fram till 1934 fraktades råkaolin med pråmar till Bromölla och slammades där. Sanden som frånskiljdes användes som utfyllnadsmaterial för att öka fabriksområdet på Ivösjöns bekostnad. Därefter överfördes slamningsanläggningen till Ivön. Brytningen av kalk pågick fram till 1940-talet och kaolinbrytningen upphörde under slutet av 1960-talet. Flera brott och slagghögar finns kvar från brytningstiden, liksom kajanläggningar och cementfundament. Utvecklingen under 1900-talet är till stor del kopplat till turismen. 

Motiv för bevarande

Området illustrerar en utveckling från äldre odlings- och industrilandskap till dagens fritidslandskap. Odlingar, ägostrukturer och industribyggnader utgör viktiga inslag. Den äldre tidens heliga källor i anslutning till kyrkan finns endast bevarade på ett fåtal platser.

Kontakt

Serviceinformation

Hitta hit

Ön ligger cirka 17 km nordost om Kristianstad.