Sällevadsåns dalgång

I en dramatisk dalgång med bitvis mycket branta sidor strömmar Sällevadsån. Vattnet är klart och näringsfattigt och här finns ett av landets största bestånd av den starkt hotade flodpärlmusslan. Även utter, strömstare och ovanliga arter av sländor trivs vid ån. Reservatet ligger i både Jönköpings och Kalmar län. Det finns en parkering och flera markerade leder i området.

Syfte

Reservatets syfte är att:

• bevara och vårda biologisk mångfald inom ett särskilt värdefullt vattendrag med dess limniska nyckelbiotoper (strömmande och blockrika vattensträckor, kvillområden och en åsträcka som är omsluten av en ekologiskt funktionell kantzon)
• flodpärlmussla, öring och elritsa ska finnas i livskraftiga bestånd
• bevara och vårda biologisk mångfald i brandpräglade hällmarkstallskogar och andra tallskogar, asprik före detta inägomark, enskilda skyddsvärda ädellövträd, kontinuitetsskog* med gran och tall på basisk mark, fuktiga gran- och alsumpskogar
• skapa värdefull naturmiljö i form av hällmarkstallskog
• bevara förekommande Natura 2000-naturmiljöer och -arter i gynnsamt tillstånd
• ge allmänheten möjlighet till naturupplevelse inom ramen för bevarandet av naturvärdena.

* Skog som står på mark som inte kalhuggits utan varit träddklädd under lång tid

Geologi och historia

I en dalgång mellan Emån i söder och sjön Flen i norr går Sällevadsån. Naturreservatet täcker de 8,5 kilometrarna mellan Vensjön och Flen. Dalgångens sidor är till stor del branta och på vissa ställen är bergväggarna så höga som 30 meter. Dalgången är geologiskt intressant eftersom den består av en lång förkastningsspricka. Det finns också isrännor, hällar och grovblockiga talusbranter (bergväggar med bergartsmaterial som samlats vid brantens fot) i reservatet.

Området är också särskilt intressant ur kulturmiljöperspektiv. Det finns två lämningar av kvarnar i reservatets norra del. Man kan se dämmen, murar, rester av kvarnstenar och på ett ställe även spår av själva kvarnhuset. Det finns också husgrunder efter två torp och odlingsrösen i anslutning till dem. Vid ena torpet finns rester efter en såg. Strax nedströms sjön Flen finns det en stenvalvsbro. Stora delar av skogen i naturreservatet har använts till skogsbete fram till mitten på 1900-talet.

Historiskt sett har skogarna kring Sällevadsån brunnit med 20-50 års mellanrum. Det går fortfarande att hitta spår efter dessa bränder, som brandljud på tallar och kol på stubbar. Ett brandljud är ett övervallat ärr som går lodrätt längs stammen.

Växt- och djurliv

Sällevadsån avvattnar sjön Flen och bildar efter någon kilometer söderut gräns mellan Kalmar och Jönköpings län. Den passerar sedan genom Vensjön för att slutligen mynna i Emån vid Järnforsen i Kalmar län. Den näringsfattiga ån är ett grunt, strömmande vattendrag med få lugnvattensträckor. Bottnen är stenig och grusig med lite växtlighet. Det är en ovanlig miljö som är mycket värdefull för många olika organismer. Ån rinner bitvis fram i en djupt nedskuren dalgång med höga och branta sidor. Sluttningarna på västra sidan nära Vensjön, täcks av upp till 100 meter breda blocksamlingar.

Skogen utmed ån är naturskogsartad, men i gamla stubbar finns brandspår och huggmärken. På flera ställen ligger döda träd över ån, och här och var finns små trädbevuxna öar. Strömstare, häger och utter har observerats i området. På några ställen breder ån ut sig till blötare sumpskogsområden med stora mängder döda träd och högstubbar.

Reservatet domineras av äldre barrskog med stort inslag av björk och asp, men det finns också många andra arter av lövträd. I de högre delarna är marken mager och blockig, och här trivs tallen. Längs åkanten växer en bård av al och här finns växter som kärrfibbla, slåtterblomma, spenört och vårärt. På dalsluttningarna utmed åns östsida från Åbro och en halv kilometer norrut är jorddjupet lite större och här trivs granar och hasselbuskar. I det örtrika fältskiktet finns underviol, dvärghäxört, trolldruva, skogsvicker och ängsvaxskivlingar. I bottenskiktet och på träd växer till exempel platt fjädermossa, vedtrappmossa, traslav och gammelgranslav. Den blockiga och branta terrängen har gjort det svårt att ta ner skogen i området, och tack vare det har marken varit trädklädd under lång tid.

I Sällevadsån finns ett av södra Sveriges största bestånd av flodpärlmussla. Det finns musslor utmed hela sträckan mellan Flen och Emån. Den höga tätheten och förekomsten av små musslor tyder på att beståndet är livskraftigt. Flodpärlmusslan är beroende av öring för att kunna fortplanta sig och i ån finns ett förhållandevis tätt bestånd av öring. Det finns även rikligt med elritsa. I det artrika bottenlevande djurlivet finns också sällsynta arter av dag- och forssländor.

Sedan naturreservatet först bildades har flera vandringshinder öppnats upp i området.

Var rädd om musslorna!

Gå inte i vattnet! Du riskerar att krossa de värdefulla små flodpärlmusslorna som lever nere bland grus och stenar.

Friluftsliv

Det finns flera stigar i södra delen av reservatet. Den västra slingan är ungefär två kilometer lång. Slingan som går från parkeringen och vänder söderöver igen vid bron är 1,5 kilometer lång. Från bron fortsätter stigen norrut i ungefär 600 meter innan den vänder söderut igen och går ut ur reservatet på ett annat ställe än parkeringen.

Stigarna är bitvis kuperade och blockiga och kan vara leriga. Bortsett från de markerade stigarna finns det en parkering och informationsskyltar, men inga andra anordningar som underlättar för friluftslivet.

Obs! Tänk på att ta med dig alla matrester hem om du har fikat ute. Den afrikanska svinpesten och andra sjukdomar kan spridas via mat.