Kråketorpsskogen

Naturreservatet Kråketorpsskogen är ett våtmarksområde runt Skoggölen och anslutande kantzon av barrblandskog. Naturreservatet ansluter till ett större reservat med samma namn i Kronobergs län. I båda reservaten har skogen förändrats till tall och lövskog efter att äldre granskog dödats av stormfällning och granbarkborreangrepp. De döda granarna har fallit omkull och gör skogen svårframkomlig.

Syfte

Syftet med naturreservatet är att:

• bevara värdefulla våtmarker och anslu­tande skogsmark vilket har stor allmänekologisk betydelse,
• all­mänhetens friluftsliv skall främjas i den mån det är förenligt med områdets
  na­turvärden.

Växt- och djurliv

Våtmarkerna runt Skoggölen innehåller olika öppna kärrytor. Närmast gölen finns gungflypartier av vitmossor. Längre bort blir torvmarken fastare och här varierar växtligheten mellan olika ristyper som pors, ljung, lingon, blåbär. Genom våtmarken rinner ett par bäckar. I översvämningsområden närmast bäckarna finns bestånd av blåtåtel. Storsileshår och dybläddra växer i de blötaste partierna och i andra delar av torvmarken finns klockljung och tranbär. I den västra delen finns några myrholmar med orörd barrskog och här håller tallsumpskog på att breda ut sig över torvmarken.

Sydväst om Skoggölen låg torpet Skogatorpet. Här finns små åkerytor, odlingsrösen och en torpgrund. Stora delar av granskogen som vuxit upp i torpmiljön togs bort i samband med granbarkborreangreppen och odlingsspåren syns återigen i landskapet. Här växer en ljusöppen lövblandskog. I östra delen finns lite rester kvar av den gamla skogsbetesskogen som hörde till torpet.

I våtmarken trivs fåglar som enkelbeckasin, grönbena och trana. Våtmarken med kantzoner är också viktig för orre och tjäder. Den stora mängden död ved gör att det blir gott om vedlevande insekter som i sin tur gör att hackspettar som spillkråka, gröngöling och större hackspett hittar mat.

Området som är av riksintresse ligger till största delen i Kronobergs län med naturreservatet Kråketorpsskogen. Stormfällning och efterföljande granbarkborreangrepp har omvandlat den tidigare mörka granskogen till en tall och lövskog med mycket död granved. Tidigare inventeringar har visat att området troligen varit skogbärande under mycket lång tid, vilket är unikt i södra Sverige. Genom omvandlingen har skogen blivit än mer unik och variationsrik.