Storhultet

Den här gamla barrskogen har mycket att erbjuda dig som naturintresserad besökare. Mycket död ved är typiskt för fina naturskogar och här finns det nog lite extra. På de liggande stammarna har du god chans att hitta ovanliga vedsvampar som ullticka och vedticka. Vill du hellre titta efter matsvamp så brukar det finnas läckerheter som svart och rödgul trumpetsvamp.

Storhultets naturreservat ligger i ett större sammanhängande skogsområde så vill du fylla din svampkorg kan du göra det både innanför och utanför reservatets gränser. Från parkeringen leder en markerad stig in till och runt en kort slinga i naturreservatet. Det är knappt 1 km att gå fram till reservatsgränsen.

Barrnaturskogen

Skogen inom naturreservatet har till största delen vuxit upp naturligt. Troligen har den tidigare varit en något glesare, sparsamt utnyttjad, utmarksskog. Den betades försiktigt av nötkreatur fram till och med 1960-talet. Skogen har sedan slutit sig och utvecklats mot naturskog.

Genomsnittsåldern på skogen är ungefär 100 till 150 år. Men det finns ganska många träd som är mycket äldre än så. De äldsta träden är granar som vuxit långsamt och blivit mellan 150 och 200 år gamla.

Död ved och mångfald av arter

Typiskt för skogen inom Storhultets naturreservat är den stora mängden död ved. Det rör sig i första hand om lågor (liggande trädstammar) av barrträd i olika stadier av nedbrytning. På de här lågorna och på annan död ved kan du se mängder av vedsvampar. Klibbticka, knölticka, rotticka, violticka finns det till exempel mycket av. Den stora förekomsten av de rödlistade vedsvamparna ullticka och vedticka är ovanlig för vårt län.

Lavar som du har chans att se i Storhultets skog är bland annat gammelgrans­lav, kattfotslav och den rödlistade arten kortskaftad ärgspik. Tillsammans med många av områdets svampar berättar de för oss att naturvärdena är höga i naturreservatet.