Djupviken

I nordsluttningen ner mot den vackra Djupviksjön breder en trolsk barrskog ut sig med mycket gamla träd och omkull­fallna stockar. Här och var stupar berget lodrätt och moss­draperade klippblock bidrar till en känsla av orörd vild­mark. I väster genomkorsas området av Sörmlands­leden vilket ger naturvandrare goda möjligheter att besöka reservatet.

Kalkbarrskog med intressant flora

Tack vare inslag av kalk i marken har det utvecklats en riktigt spännande flora särskilt i naturreservatets västra del. Bland 150-åriga granar och ännu äldre tallar hittar den naturintresserade många ganska ovanliga växter – tibast, svart trolldruva, vårärt och skogsvicker är några exempel. Flera av arterna i området är så kallade signalarter som talar om för oss att här är naturvärdet högt. Där grundvattnet rinner fram märks dessutom växter som gullpudra och skärmstarr. Blåsippa som också gynnas av kalkhaltig mark finns lite här och var i området.

Ganska sällsynta mossor som vågig sidenmossa och grön sköldmossa har också noterats i naturreservatet. Den sistnämnda är mycket liten och växer oftast några få tillsammans på halvt förmultnade granlågor.

Gamla aspar med bohål och enstaka ekar höjer naturvärdet i skogen ytterligare.

Spår av skogsbränder

I reservatet syns spår efter skogsbränder vilket givit tallarna möjlighet att utvecklas till jätteträd med grov pansarbark och vida plattade kronor. Tallen är nämligen väl anpassad för att klara bränder genom att den har tjock bark, hög stam och högt sittande krona. På de äldsta tallarna trivs svampar som grovticka, tallticka och blomkålssvamp. Hittar man någon av de arterna vet man säkert att tallen är mycket gammal – troligen 150 till 200 år.

Orkidén knärot

I mossmattor i riktigt gammal skog trivs orkidén knärot. Lämplig miljö för den lågvuxna och fridlysta arten finns i barrblandskogen i den branta nordsluttningen mot Djupviksjön. Här blommar den talrikt under juli och augusti men de små bladrosetterna går att se året om under snöfria förhållanden.