Hällesta

Hällesta naturreservat är en fin naturskog. Håll utkik efter vårens blåsippor och vårärt, gammelskogens grönpyrola, den döda vedens tickor och så fåglarna förstås – till exempel den omisskännliga spillkråkan och den lilla tofsmesen.

Variationsrik skog

Området kännetecknas av gammal barrskog med naturskogsprägel. I genomsnitt är skogen ungefär 120 år gammal. Träden är av olika ålder, många av dem är riktigt grova och gamla. I skogen finns också stora mängder döda träd av olika slag och i olika nedbrytningsstadier – både liggande och stående.

Skogen är samtidigt mycket variationsrik. Här finns dalgångar med bäckflöden, källor, klippbranter, frodiga alkärr, moränmarker med grov granskog samt nästan parkartade partier med mängder av örter.

Ovanliga arter

I reservatet har en mängd arter hittats som är knutna till orörda skogsmiljöer, bland annat olika arter av vedsvampar såsom laxticka, gränsticka, grovticka, ullticka och tallticka. Alla dessa är upptagna på den svenska rödlistan över hotade arter. De fungerar också som signalarter. De signalerar höga naturvärden och att det troligen finns ännu fler sällsynta arter i området.

Också bland marksvampar och mossor har en rad mindre vanliga arter påträffats. Olika korktaggsvampar och mörk husmossa är ett par exempel.

Observationer av tofsmes och fiskgjuse, samt uthackade bohål i aspar tyder på ett rikt fågelliv i området.

Fornlämningar

Hällesta har under lång tid varit hemvist för människor. Vid Oxbacken i den västra delen av reservatet finns två gravar från järnåldern (500–1050 e Kr).

Nedre Gällringen

Naturreservatet gränsar till Nedre Gällringen som är en djup sprickdalssjö med ett rikt djurliv. Här kan du med säkerhet se fällda trädstammar och träd med gnagmärken. Med lite tur kan du även få se orsaken till detta – den skygga bävern.