Ulvsjömyrarna

Nordliga och sydliga växter möts på myren.

Området, vars naturvärden främst är kopplade till den av människan opåverkade myrmarken, ligger i en växtgeografisk zon där nordliga och sydliga arter möts. Reservatets natur är fördelad på myr, myrholmar, skog och vatten. Myrholmarna hyser skog av naturskogskaraktär, där bland annat järpe förekommer. I skogen omkring myrkomplexet, i en yttre zon av reservatet, bedrivs dock aktivt skogsbruk.

Ulvsjömyrens tjärnar, gölar, mossar och flarkkärr bildar ett för Värmland representativt exempel på dråg-mosse-komplex (dråg=dräneringsstråk). Flarkar (flark= blöt, tidvis vattenfylld avsats i kärr) förekommer här som en sydlig utpostlokal. Den omväxlande formen på myren bidrar till att skapa goda förutsättningar för ett flertal växtsamhällen med olika livsbetingelser.

Reservatet bildades för att bevara ett av människan orört myrkomplex, för främst naturstudier och forskning. Området ingår i EU:s nätverk av värdefull natur, Natura 2000.

Djur och växter

Myren har ett ur flera aspekter stort vetenskapligt värde. Den ligger i en gränszon mellan olika växtgeografiska myrregioner. Sida vid sida växer arter som normalt inte ses tillsammans. Exempelvis kan man se den nordliga dvärgbjörken tillsammans med den sydvästliga arten klockljung. Ur botanisk synvinkel är Stutekärret i nordvästligaste delen av myren speciellt intressant. Här förekommer arter såsom klockljung, brunag, dytåg och vitstarr. Även den oansenliga och svårupptäckta orkidén myggblomster kan ses blomma här under juli - augusti.

Fågelfaunan är typisk för reservatets natur, med bl.a. skogssnäppa, orre, storspov, ljungpipare och knipa. Har du tur en tidig vårmorgon kanske du hör en tjädertupp spela.