Älvhyttan

Den gamla bergsmansbyn Älvhyttan ligger i en dalgång intill sjön Älvlången. Både byns placering och bebyggelse har styrts av den järnhantering som pågått i trakten sedan medeltiden. I byn fanns en hytta ända in på 1860-talet. Dagens bymiljö präglas av de välbevarade bergsmansgårdarna och ett småbrutet odlingslandskap.

Älvhyttan ligger i en del av Bergslagen som är rik på både järnmalm, kalk och strömmande vattendrag. Byn växt fram kring sjön Älvlångens utlopp, där vattenkraften lättast kunde nyttjas till en hytta. Sjön fungerade då som en naturlig vattenreservoar. Strax intill hyttan har det även funnits en kvarn.

Medeltida hytta

I Älvhyttan har det funnits en hytta sedan medeltiden. Eventuellt omnämns hyttan redan i en handling från 1345, då kung Magnus Eriksson skänker ett antal hyttor till biskopen i Strängnäs. Förutom Älvhyttan troligen även Skrikarhyttan samt Gamla och Nya Viker. Malmen som förvandlades till järn i hyttan hämtades till största delen från Dalkarlsberg, vars gruvor hör till de tidigaste i landet. Hyttan lades ner 1861 och revs strax därefter. Idag finns endast ett fåtal lämningar kvar från hyttan. Bland annat den nedersta delen av masugnspipan, några rostgropar och lite slagg. En hel del slagg ligger utsprid längs sjön Älvlångens stränder.

Typisk bergsmansbebyggelse

Dagens Älvhyttan präglas fortfarande i hög grad av de typiska bergsmansgårdarna. Långsmala rödfärgade timmerhus med tak krönta av järnskorstenar. Många hus har ganska flacka tak. De var tidigare täckta av torv istället för tegel. Byns byggnader låg fram till laga skiftet (1827–1844) samlad kring hyttan. Därefter flyttades många av gårdarna ut på byns marker men byggdes upp på traditionellt vis. I byn finns ett ovanligt välbevarat missionshus som byggdes av byborna 1920–1921.

Älvhytte missionshus

Gamla åkrar och slåtterängar

Precis som i övriga Bergslagen var järnhanteringen den viktigaste inkomstkällan. Jordbruket kom först i andra hand. Det syns inte minst om man tittar på äldre kartor. Antalet gårdar är många i förhållande till byns åkermark. Typiskt för Bergslagen var även att ängsmarkerna var mycket viktigare än åkermarken. Ängen gav hö till alla de dragdjur som behövdes inom järnhanteringen. Hö var svårt att frakta långa sträckor medan spannmål lätt kunde köpas från slättbygdens överskott. En stor del av byns gamla inägomark i form av främst gamla åkrar är fortfarande öppna kring bykärnan. Den kalkhaltiga berggrunden har tillsammans med en lång tradition av slåtter och bete har gjort att många speciella växter och djur trivs här.

Naturreservatet Älvhytteängen är en välbevarad sloghage (trädbevuxen ängsmark) som har en lång tradition av slåtter och bete. I hagen finns även spår efter äldre åkrar. Ett annat naturreservat med en lång tradition av slåtter och bete är skogsområdet Näsmarkerna. I det kalkrika Venakärret slog man förr hö till kreaturen. Slåttern och den kalkrika marken gjorde kärret mycket artrikt, allt från fjärilar, sällsynta snäckor till ståtliga orkidéer trivs här. Under 2012–2018 har delar av Venakärret restaurerats, genom projektet Reclaim LIFE.

Naturreservatet Älvhytteängen

Naturreservatet Näsmarkerna

Naturreservatet Venakärret