Ölsboda herrgård

Ölsboda herrgård har sina rötter i 1600-talets järnhantering. Gården innehåller ett stort antal välbevarade byggnader från olika tider. Huvudbyggnaden och kontorsbyggnaden från tiden kring 1830 har båda utformats med inspiration från Rosendals slott på Djurgården i Stockholm.

Ölsboda bruk

Gårdens tidiga historia hänger tätt samman med traktens järntillverkning. Ett bruk anlades på 1660-talet vid sjön Ölen och här bedrevs stångjärnssmide fram till 1864. En spiksmedja var i bruk till i början av 1900-talet. Brukets ägor utökades 1679 med hemmanet Ölsboda, som även fick ge namn åt bruket. På 1750-talet flyttades hela gårdsbebyggelsen till sin nuvarande plats vid sjön Stor-Björkens norra sida medan själva bruket låg kvar vid Ölen. Den nuvarande gårdsanläggningen har i hög grad präglats av familjen Strokirk, som ägde Ölsboda under åren 1772-1854. Under bergsfogden Elias Strokirks tid byggdes en mängd nya byggnader, bland annat båthuset, klensmedjan, spannmålsmagasinet och den före detta kontorsbyggnaden (idag lusthus) finns kvar idag.

Kungens lustslott inspirerade

Nuvarande huvudbyggnad byggdes av Elias son Jeppe Strokirk under slutet av 1820-talet. Det då nybyggda kungliga lustslottet Rosendal på Djurgården i Stockholm stod som förebild. Till byggnadens portal anlitades till och med arkitekten Fredrik Blom, som stått för ritningarna till Rosendal. 1828 stod Ölsbodas nya huvudbyggnad färdig. Huset är byggt av tegel på huggen gråstensfot och är ett ovanligt fint och välbevarat exempel på det tidiga 1800-talets arkitekturstil som brukar kallas empir. 1831 uppfördes en ny kontorsbyggnad på gården, som till sitt yttre nästan byggdes nästan som en liten kopia av Rosendal slott.

Påkostad inredning

Även inredningen utformades med stor omsorg och höga ambitioner. Kakelugnarna tillverkades alla av en kakelugnsmakare Henrik Lindgren i Enköping. Alla bevarade kakelugnar på Ölsboda är vitglaserade och har antikiserande motiv i empirens anda. I paradvåningen har speglar mellan fönstren, så kallade trymåer, använts i flera rum. Alla möbler tillverkades av slottssnickaren Heinrich Dumrath från Stockholm. Idag är dock de flesta av de ursprungliga möblerna är borta. En mahognysoffa ”anpassad för sjutton fruar i full stass” står dock kvar i salongen mot söder i paradvåningen.