Guldsmedshyttans kyrka

Under det sena 1800-talet, när traktens järnhantering blomstrade, byggdes en stor tegelkyrka i Guldsmedshyttan. Med inspiration från av medeltidens gotiska byggnadsstil gavs kyrkan höga, spetsbågiga fönster och valv. Den samtida inredningen, med dekormålade väggar och vackra ljuskronor i smidesjärn, är välbevarad och helt klart sevärd.

En kyrka för en växande befolkning

Guldsmedshyttans kyrka byggdes under åren 1893–95 efter flera årtionden av diskussioner och förberedelser. Det var långt till Linderbergs kyrka och befolkningen hade ökat. Vid denna tid gick det bra för både Stripa gruva och Guldsmedshytte bruk, allt fler familjer flyttade hit. Men det dröjde till 1917 innan Guldsmedshyttan blev en egen församling.

Anpassad till platsen

Kyrkan ritades i stram nygotisk stil av Ludvig Peterson, arkitekt vid Överintendentsämbetet i Stockholm, och placerades på en höjd med utsikt över sjön Råsvalen. Ludvig Peterson tog även fram ritningar för prästgården som byggdes i engelsk villastil en bit norr om kyrkan. Med hänsyn till platsens markförhållanden fick kyrkan en lite ovanlig orientering, med koret i söder istället för som brukligt i öster.

Nygotisk form

Kyrkan är murad i rött tegel och står på en rektangulär plan med två korsarmar i södra änden och ett torn i nordost. Murningsarbetet utfördes av hitresta dalkarlar och dalkullor. De släta tegelytorna bryts här och var av mönstermurningar och putsades ytor. Fönstren är högsmala med spetsiga bågar och glasmålningar högst upp. Korsarmarna och mittskeppets norra gavel har högt sittande runda fönster. Kyrkans tak täcks av svartmålad falsad plåt medan tornet kröns av en kopparklädd spira.

En av få välbevarade 1800-talsinteriörer

Invändigt består kyrkan av tre långsmala rum, så kallade skepp; ett högre mittskepp och två lägre sidoskepp. Skeppen avgränsas av valv burna av kraftiga kolonner av sandsten från Orsa. Väggarna är putsade och sparsmakat dekorerade med bårder och främst stiliserade växtmotiv. Korets väggar är rikt målade och avdelas sedan 1994 av en skärm likt äldre tiders så kallade korskrank. Vid 1993–94 års renovering återställdes stora delar av tidigare övermålade dekormålningar och ursprungliga ljuskronor m m i järn återuppsattes. Kyrkan återfick då i stort sett sitt ursprungliga utseende.

Kyrkogård med gamla gravar

Kyrkan omges av en i huvudsak gräsbevuxen kyrkogård. Här finns även en del äldre gravar bevarade med grus krattat i mönster och omfattningar i sten. Strax söder om kyrkan finns en vacker ”gravstenskyrkogård” där äldre gravstenar som inte längre används samlats på en mindre gräsyta.

Mer om länets kyrkor finns att läsa i boken Kyrkor i Örebro län, Estrid Esbjörnson/Örebro läns museum, 2000.