Riseberga klosterruin

Riseberga kloster grundades i slutet av 1100-talet. Det var ett nunnekloster inom cistercienserorden och användes fram till mitten av 1500-talet. Då ödelades klostret av en brand.

Den mäktige jarlen Birger Brosa skänkte under slutet av 1100-talet gården Riseberga till några nunnor. Detta blev grunden till Riseberga kloster där sedan nunnorna styrde i 350 år.

Cistercienserorden

Cistercienserorden grundades i Frankrike i slutet av 1000-talet. Orden fick stora framgångar under 1100-talet och mängder av kloster byggdes i Europa. Cistercienserna var den första klosterorden som kom till Sverige och hade ett stort inflytande i medeltidens Sverige.

Klostret ägde mycket mark

Klostret utvecklades med tiden till en mäktig jordägare tack vare omfattande donationer. De flesta donationerna gjordes av människor som önskade trygga sin själ efter döden eller ville få en gravplats i klostret. Till slut ägde klostret gods, betesmarker, kvarnar, skog, fiskevatten och humlegårdar i sex landskap. Marken som låg långt från klostret arrenderades ut mot betalning i naturaprodukter eller pengar. Även järnframställningen gav klostret goda inkomster och man hade intressen i både Åmmebergs och Rönne hyttor.

Klostrets betydelse i bygden

I Riseberga kloster kunde många av de omkringboende få jobb. Arbetare och hantverkare anlitades till klosterbygget. Hjälp behövdes i jordbruket och trädgårdarna och ortsborna kunde även tjäna pengar på transporter. Traktens bönder fick också möjlighet att sälja sina produkter till klostret. Cistercienserna var kunniga inom många områden och spred kunskap om bland annat byggnadskonst, jordbruk och trädgårdsskötsel. Nunnorna var dessutom bokligt bildade och duktiga på sjukvård.

Klostret brinner ner

När reformationen genomfördes 1527 drogs klostrets egendomar in under kronan för att sedan delas ut som belöningar till personer som tjänat kungamakten. 1546 träffades klostret av blixten och brann ner.