Ekers kyrka

Örebro läns minsta kyrka är från tidig medeltid. Tornet hos Ekers kyrka utmärker sig gentemot andra medeltida kyrktorn i Närke. Kyrkans ursprungliga murverk är helt bevarat, medan det inre av kyrkan förändrades i slutet av 1600-talet. Då tillkom den inredning som till stor del idag präglar kyrkorummet.

Kyrkogård med äldre gravar

Ekers kyrka ligger fyra kilometer nordväst om Örebro, i ett småbrutet jordbrukslandskap. Kyrkan är väl synlig från vägen som går från Örebro mot Närkes Kil. Strax väster om kyrkan finns en före detta komministergård och längre söderut en skola. Kyrkogården, som omges av en stenmur, har en äldre del i söder och en yngre del i norr. På den södra delen finns gruskvarter med äldre gravar, bland annat med stenramar.

Välbevarat murverk och ovanligt kyrktorn

Ekers kyrka är mycket liten; det är den minsta i Närke och även i Örebro län. Den byggdes under 1100-talet eller 1200-talets första hälft. Det är en romansk kyrka med västtorn, rektangulärt långhus och smalare kor. Koret fick troligtvis sin nuvarande bredd på 1500-talet. Då tillbyggdes även en sakristia. Kyrkans medeltida murverk av kalksten och natursten är helt bevarat, och syns tydligt under den slammade putsen. Murverket i sig är på så vis ett värdefullt historiskt dokument. Tornet skiljer sig från andra medeltida kyrktorn i Närke. Det har nedtill samma bredd som långhuset, men är kraftigt avsmalnande genom avtrappningar på sidorna i norr och söder. Kyrkans norra vägg är fönsterlös, såsom det vanligtvis var på medeltiden.

Två större renoveringar

I slutet av 1600-talet gjordes en stor renovering av kyrkan. Då tillkom den smäckra tornspiran med sitt spåntak och ingången flyttades från kyrkans södra sida till västsidan av tornet. Samtidigt gjordes befintliga fönster större. Vid denna renovering fick kyrkan invändigt sitt nuvarande utseende. Det tudelade innertaket av trä tillkom, och den tidstypiska altaruppsatsen med altartavla införskaffades. Även predikstolen och den slutna bänkinredningen är från denna tid. Nästa större renovering skedde 1954–56 under ledning av arkitekten Kurt von Schmalensee. Då förnyades putsen både invändigt och utvändigt. Ytterväggarna slammades, och tornets bottenvåning gjordes om till ett förrum. Inne i kyrkan tillkom bland annat en ny orgel och ett nytt altare av kalksten. Kyrkans dopfunt av röd kalksten är från 1968. Dopfatet däremot är äldre: från slutet av 1400-talet eller början av 1500-talet. Det är ett mässingsfat som kommer från Nürnberg.

Det finns mer att läsa om länets kyrkor i boken Kyrkor i Örebro län, Estrid Esbjörnson/Örebro läns museum, 2000.