Kruthuset i Dalkarlsberg

Trots sin stabila byggnadskonstruktion ser det lite vilset ut, det gamla kruthuset i Dalkarlsberg. Ett ensamt minne från den tid då bergsbruket var byns livsnerv. Idag ligger byggnaden mitt i byn, strax intill både skola och ordenshus. Då när kruthuset byggdes, låg det på grund av säkerhetsrisken avsides från byns viktigare delar.

Kraftiga väggar och ett lätt tak

Kruthuset i Dalkarlsberg byggdes år 1814. Det byggdes för att rymma krut för hela Nora bergslag samt angränsande bergslager. Tidigare hade man fått hämta krut från ett upplag vid Skebäck i Örebro. Krut användes som sprängmedel i Dalkarlsbergs gruvor från mitten av 1700-talet fram till slutet av 1800-talet, då det ersattes av dynamiten. Kruthuset byggdes med 1,25 meter tjocka väggar i sten, väggar skulle kunna stå emot en explosion. Det pyramidformade taket byggdes i trä så att det lätt skulle kunna lyftas av vid en explosion. Detta för att styra explosionskraften uppåt i stället för åt sidorna och på så sätt göra minst skada på omgivningen.

Dynamiten tar över - kruthuset blir magasin

Före krutet bröt man malmen i gruvorna med hjälp av den så kallade tillmakningsmetoden. Man eldade då direkt på berget tills det sprack. Det var en vedkrävande och arbetsam metod. Krutet började användas i svenska gruvor i mindre skala under 1600-talet, men blev vanligt först under 1800-talet. År 1866 uppfann Alfred Nobel dynamiten, som var ett lättanvänt och effektivare sprängmedel än krutet. Under 1800-talet slut kom dynamiten att ersätta krutet vid brytningen i Dalkarlsbergs gruvor. Kruthuset förlorade därmed sin funktion. Byggnaden användes under en tid som som magasin för mjöl och spannmål. Senare som vedbod till skolan strax intill.

En lång tradition av gruvbrytning

Bergsbruket har präglat Örebro läns utveckling från 1100-talet fram till 1970-talet. Dalkarlsberg tillhör de allra äldsta gruvfälten i landet. Kung Magnus Eriksson utfärdade år 1340 ett privilegiebrev för det som då kallades Västra Berget. Detta Västra Berget har av vår tids forskare tolkats som Dalkarlsberg. Ända fram till mitten av 1800-talet producerades här mest malm bland gruvorna i Nora bergslag. Malmen från Dalkarlsbergs gruvor hade hög järnhalt och var därför mycket eftertraktad av järnbruk i både Värmland och Närke.

Gruvan lades ner 1948

Dalkarsbergs gruva ägdes från början av enskilda bergsmän. Deras andelar i gruvan köptes under 1700-talet upp av olika järnbruk och gruvan blev slutligen bolagsägd. Gruvan och verksamheten omkring den lades ner år 1948. Av alla de byggnader och anläggningar som hörde till gruvan finns idag bara ett fåtal kvar. Förutom kruthuset finns bland annat en smedja från 1830-talet samt de många dammanläggningarna med den kilometerlånga kanalen från början av 1800-talet. Kvar finns även många av de gamla gruvarbetartorpen.

Ett av landets få bevarade kruthus

Kruthuset är idag en välbevarad byggnad som har kvar sin ursprungliga karaktär. Taket renoverades senast under 1960- och 1980-talen. På 1960-talet fick kruthuset ett nytt undertak av spontade bräder. Den nuvarande taktäckningen av hyvlade granspån är från 1980-talet. Stenmurarna har inte förändrats sedan byggnaden uppfördes. Kruthuset i Dalkarlsberg är ett av endast ett fåtal kända kruthus som finns bevarade i landet.