Gamla Sundsbron

Gamla Sundsbron i Lindesberg tillhör den allra första generationen av betongbroar. Typiskt för dessa var att de delvis byggdes med ett nytt material, betongen, men med en form som till stor del fortfarande liknade de gamla stenvalvbroarna.

Sundsbron är en valvbro i tre spann. Den byggdes 1902-03. Valven är utförda i gjuten betong, medan landfästen, sidomurar och mellanpelare är utförda i huggen natursten. Brons totala spännvidd är 42 m. Bredden var var från början 6,6 meter men utökades vid en ombyggnad 1932 till 9 meter. Varje valv är treledat. Detta för att möjliggöra rörelser i bron på grund av temperaturväxlingar i materialet eller sättningar i underlaget.

Ersätts av en ny bro på 1970-talet

Valvens sidor var ursprungligen spritputsade och färgsatta i gult med inramning av rödfärgade lister. I samband med breddningen 1935 fick bron nya valvsidor av bågskivor i omålad betong. Under 1970-talets mitt uppfördes en ny bro, öster om den befintliga. Sedan dess har Gamla Sundsbron endast använts för gång- och cykeltrafik.

Kombination av ny och gammal teknik

Gamla Sundsbron är en viktig representant för den första generationen av betongbroar i Sverige. Ett utvecklingsskede mitt i skiftet mellan sten- och betongbyggnadsteknik. Brotypen är till sin konstruktion mycket lik de gamla stenvalvbroarna, men är delvis byggd med ett nytt material, betong. Konstruktionen med valv, sidomurar och en fyllning upp till körbanan är densamma som för de äldre stenvalvbroarna. Skillnaden är att valv och sidomurar är utförda av gjuten betong istället för av natursten. Endast ett tiotal broar byggdes i denna teknik.