Jönsbacken – kalkbrott med branta väggar 

Redan på 1300-talet började människorna i bygden att bryta kalk ur berget och i Jönsbacken finns tydliga spår efter brytningen i form av kalkbrott. Marken runt omkring är fuktig och rik på kalk vilket gör att vissa växter trivs extra bra här.

Friluftsliv

Från parkeringen går en stig som leder dig fram till spåren av tre kalkbrott. Här startade brytningen av kalk redan på 1300-talet och pågick i ungefär 400 år. Idag går det att se resterna av arbetet i form av höga, branta och nästan raka bergsväggar där kalken bröts ur berget. Kalk behövdes både till murbruk och som tillsats vid tillverkningen av järn. Väl framme vid kalkbrotten tar stigen slut, men du kan själv välja att gå vidare och upptäcka resten av naturreservatet.

Naturen

Markerna runt berget består mest av våtmarker och barr- och lövskog. Förr användes dessa marker för att skörda hö på och än idag slås gräset på vissa delar. Nu slås det inte för höets skull, utan för att hålla marken öppen så att olika arter kan få växa och trivas. Att det finns mycket kalk i marken är betydelsefullt för många växter som till exempel ormbär, ögonljus, gullpudra och Kung Karls spira. På våren kan du se tibasten blomma och ett hav av blåsippor breda ut sig på marken. Det växer också flera orkidéer här, som korallrot, ängsnycklar och den sällsynta purpurknipproten.

I skogen trivs många sorters fåglar och du kan få syn på till exempel mindre hackspett, rosenfink, svarthätta och stjärtmes. Det finns även sällsynta svampar, som rutkremlan och scharlakansvårskålen. Scharlakansvårskålen är en vacker svamp med hatten formad som en skål. Insidan av skålen är lysande röd och ger en skarp kontrast till den vita utsidan.