Lysegårdsmossen

Lysegårdsmossen består av en svagt välvd mosse, öppna kärr, barr- och lövsumpsskogar och myrholmar med tall. På fastmarkerna står urskogsartade bestånd av gran. En del av träden har visat sig vara över 160 år vilket är en ovanligt hög ålder för gran i Halland. Här finns inga markerade stigar eller leder men besökaren som ändå hittar hit får uppleva en känsla av vildmark.            

Granarna växte upp i en relativ öppen miljö och är nu yviga till växtsättet med grenar långt ner på stammen. Träden är grova och spår efter skogens invånare finns att hitta här och där. Det kan vara hackmärken efter hackspettar som letat efter larver och insekter i döende gamla träd. Det kan vara bohål i de grova granarna där ekorrar eller fåglar har sina tillhåll eller små hål och gångar som vedlevande skalbaggar gjort i barken.

Död ved ger liv

Även innan stormen Gudrun som härjade 2005 fanns mycket död ved i skogen, både som stående högstubbar och liggande döda träd, så kallade lågor. Framförallt har Gudrun, men delvis även stormen Per (2007), gjort att många granar i den norra delen av reservatet har fallit. De nedblåsta träden och grenarna multnar efterhand och blir gömställen för olika slags smådjur och organismer som skalbaggar, svampar, lavar, mossor och snäckor för att nämna några exempel. Tillsammans återför de näringen från veden till jorden så att kommande generationer av örter, träd och buskar får kraft att växa upp. Samtidigt är småkrypen mat för många fåglar. Man räknar med att hela en tredjedel av skogens invånare på något sätt är beroende av död ved för sin överlevnad.

Värdefullt fågelliv

Skogen har fått utvecklas fritt eftersom det inte har förekommit särskilt mycket skogsbruk. Detta har gynnat många arter som har svårt att överleva i skogar där det bedrivs ett effektivt skogsbruk.  Kombinationen av gammelskog och öppen myr lägger även grunden för ett värdefullt fågelliv. Bland annat har vår största hönsfågel, tjäder, skådats i området. Det är en fågel som lever i gamla barrblandskogar som genomkorsas av kärr och myrar och där det finns stort inslag av tall.