Vittskövle slott

Vittskövle, uppfört på 1550-talet, är den största av de skånska renässansborgarna. Borgens läge i ett öppet och låglänt, tidigare mer sankt landskap, är kännetecknande för de stora borgar som byggdes under 1500-talet. Vittskövle har alla de karaktärsdrag som kännetecknar en renässansanläggning. Det kommer till uttryck i det röda tegelmurverket, den kringbyggda borggården med sitt trapptorn, de tegeltäckta branta taken, portgången och de två diagonalställda runda tornen i nordväst och sydost.  Tillsammans med den breda vallgraven, som ursprungligen var försedd med uppfällbar vindbrygga, understryks karaktären av försvarsborg.

Med torn och tinnar

Borgen har haft en föregångare, som låg nära Vittskövle kyrka och som brändes ned 1493. Genom sitt läge nära kyrkan följde gården ett äldre mönster som gällde under medeltiden då en stormans gård och kyrkan ofta var placerade i varandras omedelbara närhet. Vittskövle är en av de många sätesgårdar i Skåne som under 1500- och 1600-talen, utvecklades till storgods och där förutsättningarna för byggandet av ståndsmässiga anläggningar fanns. Inskriptionstavlan ovan portgången till den stenlagda borggården minner om byggherren Jens Brahe och hans hustru Anna Bille, som båda tillhörde sin tids förnämsta danska adelsätter. Tavlan har byggnadsåret 1553 inhugget och också ett kyrkligt motiv, föreställande Gud fader med den korsfäste Kristus. Motivet finns på inskriptionstavlor till flera danskskånska borgar från den här tiden. Hela anläggningen har kvar sin magnifika renässansprägel med flera ålderdomliga karaktärsdrag. Ett av de runda tornen har en typisk renässansspira, klädd med kopparplåt. Det branta, understrukna tegeltaket med sin ålderdomliga takstol är ett annat uttalat särdrag. Traditionen med understrukan tak där takpannorna ligger i kalkbruk på öppen läkt har en lång historia och Vittskövles tak är ett av få bevarade i sitt slag.

I slottets inre är det framförallt bottenvåningens välvda rum, de murade sittbänkarna i fönsteröppningarna och skyttevärnets muröppningar i översta våningen som har kvar sin 1500-tals karaktär. Till slottets äldsta utsmyckning hör målningarna på väggarna i ett av rummen i första våningen. De är utförda i grisailleteknik, det vill säga målade i olika gråtoner. De reparationer och iståndsättningar, som gjorts under slutet av 1700-talet och 1800-talet, har till stor del gett interiörerna deras nuvarande karaktär.  Bland dessa märks salongen, biljardsalen, matsalen och flera gästrum som har dekorationsmåleri och tapeter från 1830- och 1840-talen. Salongens väggmålningar med storslagna landskapsvyer är utförda av Christian L Gernandt. Han var son till inspektorn på Vittskövle och är känd för sina dekorativa utsmyckningar i många skånska slott och borgarmiljöer. Flera av rummen har praktfullt mönsterlagda parkettgolv.

"Askebergskan"

Slottsfru under åren 1700 till 1753 var Margareta von Ascheberg, dotter till generalguvenören i Skåne Ruthger von Ascheberg. Hon blev tidigt änka och fick ta ansvar för förvaltningen av Vittskövle. Grevinnan Ascheberg, som hon själv kallade sig, är en av de skickliga kvinnliga slottsägare som under 1700-talet drev några av de stora godsen i Skåne. För hennes egen del ingick bland annat också Ellinge, Sövdeborg, Tosterup och Ugerup i godsinnehavet. Genom hennes försorg instiftades skolhus, sjukhus och välgörenhetsanstalter på de olika godsen. Långt fram i tiden har man i trakten med vördnad talat om henne som "Askebergskan".

Parken på holmen

Vittskövles ekonomigård låg ursprungligen på den vallgravsomflutna holmen öster om borgen. Placeringen på en särskild holme förekom på flera av de stora renässansborgarna och den utgjorde från början en del av försvarsanläggningen. Den trelängade ekonomigården revs på 1840-talet och nya längor byggdes väster och norr om slottet. Holmen blev utlagd till park och den åttkantiga trädgårdspaviljongen från 1860-talet med sina snickeridetaljer, smårutade fönster och tälttak är ett karaktäristiskt inslag i 1800-talets park, som kännetecknades av slingrade gångar och blomsterrabatter. Utöver parken på holmen har det funnits stora park- och trädgårdsanläggningar söder och väster om borgen. Den södra hade en sådan utformning att den uppmärksammades av Carl von Linné. Marken är numera utlagd till plantskola men förr fanns här olika fruktträd, blomsterkvarter, formklippta barrträd och häckar av avenbok.

Byggnadsminnet omfattar endast borganläggningen och trädgårdsholmen, det vill säga den gamla ekonomigården, samt vallgraven.  

Motiv för byggnadsminnesförklaringen          

Vittskövle slott har synnerligen höga kulturhistoriska värden kopplade till:

• att slottsmiljön berättar om en intensiv period i skånskt slottsbyggande under 1500-talet då utvecklingen inom jordbruket innebar goda inkomster och utrymme för investeringar i magnifika slottsbyggnader.
• slottsbyggnaden som en representant för den skånskdanska renässansborgen med tegelfasad, torn, understruket tegeltak, portgång och inskriftstavla med årtal, byggherrens namn och adelsvapen.
• de dekorativt utformade och väl bevarade interiörerna, som berättar om olika tiders inredningsideal. Av särskilt intresse är dekormålningarna och tapeterna från 1800-talet med ett högkvalitativt utförande.
• att den gamla ekonomigårdsholmen finns bevarad, omvandlad till park enligt vanligt mönster för 1800-talet. Trädgårdspaviljongen är ett karaktäristiskt inslag i den tidens parkanläggningar.
• vallgraven, som en karaktäristisk del av renässansens slottsmiljö.