Kvarteret Hyphoff i Lund

Kvarteret Hyphoff med sina tre ståtliga institutionsbyggnader berättar om det sena 1800-talet och universitetets expansion utanför Lunds gamla stadskärna. Byggnaderna är utformade som stora palatsvillor och omgivna av ett sammanhängande parkområde.

De har getts en representativ karaktär, två av dem i renässans och en i medeltidsromantisk byggnadsstil. Byggnaderna uppfördes var och en för sin speciella institution, något som tidigare inte hade varit vanligt. Den norra, från 1886, inrymde från början den fysiska institutionen medan byggnaden i mitten, från 1893, innehöll den fysiologiska och den södra, från 1897, den anatomiska.

Med tiden har verksamheterna skiftat och husen har i viss mån även byggts till och moderniserats. Exteriören har behållit sitt äldre uttryck och utsmyckningar i form av tegeldetaljer, listverk och putsdekor är bevarade. Invändigt minner de dekorativt utformade trapphusen och inredningssnickerier om det sena 1800-talets påkostade institutionsbyggnader.

Uppförandet av institutionsbyggnaden på Biskopsgatan 3, den fysiska institutionen, föregicks av en lång process med många olika ritningsförslag. Bakom det första stod Helgo Zettervall, tidens ledande arkitekt. Av olika anledningar kom det att bli hans efterträdare i Lund arkitekt Henrik Sjöström som efter ett fjärde förslag stod bakom de slutliga ritningarna. Byggnaden ger en god bild av den tidens offentliga byggnadsverk genom sina typiska röda tegelfasader och medeltidspåverkade utformning. Invändigt motsvaras detta av det välbevarade kryssvälvda trapphuset med sina välhuggna granitpelare och järnräcken. Från 1950-talet och in på 2000-talet var Klassiska institutionen och Antikmuseet förlagda hit. I samband med att institutionen flyttade in gjordes en omfattande ombyggnad under ledning av Klas Anselm, ofta anlitad för byggprojekt för Lunds universitet. Sedan några år har husets lokaler tagits i anspråk av ett tvärvetenskapligt forskningsinstitut och delar av 1950-talets ändringar har tagits bort. Vaktmästarbostaden vid Sölvegatan stämmer väl överens med huvudbyggnaden i utformning och material och togs i bruk 1887.

De två institutionsvillorna vid Biskopsgatan 5 och 7 uppfördes på 1890-talet för fysiologiska respektive anatomiska institutionerna och har flera gemensamma nämnare. Båda är ritade av arkitekt Salomon Sörensen med flera uppdrag i Skåne, däribland Malmö där han kom att bli stadsarkitekt. Sörensen lät utforma byggnaderna i en italienskinfluerad renässansstil, en stil som vid den tiden valdes som värdig representant för den allmänna byggverksamheten. Fasader i rött tegel och en rik dekor i ljus puts är typiska karaktärsdrag liksom en symmetrisk uppbyggnad och en centralt placerad huvudentré. Vid takfoten är namnet på respektive institution inristat.

Den ursprungliga Fysiologen, senare Histologen, på Biskopsgatan 5 har dekorativa detaljer som knyter an till byggnadens funktion. En esculapstav, symbol för läkekonsten pryder ingången och en porträttmedaljong av William Harvey, som kartlade kroppens blodomlopp, finns på fasaden. Byggnadens interiör har en trapphall med väl bibehållen karaktär med stuckatur och dekorativt järnsräcke. Flera moderniseringar har genomförts invändigt.

Anatomiska institutionsbyggnaden på Biskopsgatan 7 har även den utsmyckning som knyter an till medicinsk vetenskap i form av esculapstavar. Byggnadsdelen mot nordost är uppförd för att inrymma museisal med medicinska modeller på andra våningen och dissektionssal i bottenvåningen. Entréhallen sträcker sig över två våningar och har en bred trappa med dekorativa järnräcken. Förutom anatomiska institutionen fanns från början även lokaler för embryologi, histologi och rättsmedicin. Olika förändringar och moderniseringar har under årens lopp gjorts i huset.

Motiv för byggnadsminnesförklaringen

Kvarteret Hyphoff har synnerligen höga kulturhistoriska värden kopplade till:

• byggnadernas välbevarade exteriör som speglar decennierna kring sekelskiftet 1900 och den tidens institutionsbyggnader i historieorienterade byggnadsstilar.
• de ursprungliga planlösningarna med sina trapphus och den bevarade, ursprungliga fasta inredningen.