Västra Sallerups prästgård

Den gamla prästgården ligger nära Västra Sallerups kyrka och minner om en traditionell skånsk kyrkomiljö, som förr utgjorde centrum för socknen. Den nuvarande prästgårdsbyggnaden, som ursprungligen var en del av en fyrlängad gård, är uppförd 1867-68. Byggnaden skiljer sig från äldre tiders lokala byggnadsskick och följer istället i huvudsak de ritningar till boningshus vid prästgårdar i Skåne som var godkända av Kunglig Majestät 1863.

Byggnadens ljusa putsade fasad, symmetriska uppbyggnad, höga fönster och frontespis är uttryck för den byggnadsstil som kom att prägla delar av det offentliga byggandet i landet. Husets karaktär har behållits, dock är den ursprungliga spåntäckningen på taket utbytt mot tegel. Äldre dekorations-målning finns bevarad på några väggar i interiören.

Några år in på 1900-talet flyttade kyrkoherden till en nybyggd prästbostad i Eslöv där församlingens stora nya tegelkyrka hade invigts 1891. Prästgården användes som komministerbostad till 1921 och därefter fungerade den under en tid som arrendatorsbostad. En större brand ödelade 1925 gårdens ekonomilängor, varav några i korsvirke. Till dagens prästgård hör en trädgård och det tvätt- och brygghus som byggdes efter branden. På 1990-talet gjordes en omfattande renovering och idag används byggnaden som samlingslokal för församlingen.

Motiv för byggnadsminnesförklaringen

Västra Sallerups prästgård har synnerligen höga kulturhistoriska värden kopplade till:

• att prästgården tillsammans med kyrkan berättar om äldre tiders sockencentrum.
• att prästgården är ett uttryck för de omdaningar som skedde under senare hälften av 1800-talet då prästgårdsmiljöerna inte längre kom att präglas av ett lokalt byggnadsskick på samma sätt som tidigare.