Fjälastorps småskola

När man ser Fjälastorps småskola liknar den i viss mån ett traditionellt boningshus. Skolsalens höga och tätt placerade fönster talar dock om att det är en skolbyggnad. Huset med sin brädfodrade fasad och tegeltäckta tak har behållit såväl exteriör och interiör från 1927 då det ursprungliga skolhuset från 1881 byggdes till. Både skolsalen och lärarbostaden har kvar sin inredning och minner om det tidiga 1900-talets skolmiljö.

Den allmänna skolstadgan från 1842 föreskrev att varje församling skulle svara för skolundervisning till alla barn i socknen och att det fanns ett särskilt skolhus. På landsbygden blev det till att börja med en sorts ambulerande skola där läraren flyttade runt och undervisade i de olika byarna. Efter hand kunde församlingarna bygga egna skolhus.

I och med att folkskolestadgan blev beslutad tog staten även ansvar för utformningen av skolbyggnader. Överintendentsämbetet tog 1865 fram normalritningar för skolhus. Två plantyper dominerade, en med rektangulär byggnadskropp och en med vinkelformad. En andra omgång normalritningar kom 1878. Det var främst på landsbygden som ritningarna kom till användning. I en del fall gjordes de om och fick en mer lokal prägel.

En ny förordning om småskolor 1858

Efter skolstadgan kom, drygt femton år senare, en ny förordning som gällde småskolor. Småskolorna avsåg de två första åren av skolgången. Till småskolan rekryterades i första hand kvinnliga lärare och genom förordningen skapades en helt ny miljö anpassad för de yngsta skolbarnen och deras lärarinna. I likhet med 1842-års stadga fick förordningen till följd att församlingarna behövde bygga särskilda skolhus. De placerades ofta utifrån en rättvisetanke så att avståndet till skolan och skolvägen blev ungefär lika för de små barnen. I Brunnby församling, som Fjälastorp tillhör, lät skolrådet bygga sex småskolehus, troligen efter en och samma grundritning. Den i Fjälastorp stod färdig 1881 och blev något mindre än de övriga. Enligt 1878-års normalritningar var skolhusen tänkta att byggas i trä eller sten. I Fjälastorp höll man sig till det lokala byggnadsskicket och stommen blev i korsvirke.

Stora barnkullar krävde större skolhus

Några decennier in på 1900-talet hade barnkullarna växt och Fjälastorps skola fick byggas ut och vinkelbyggnaden vid den södra gaveln kom till. Den innehåller en rymlig skolsal, på typiskt vis försedd med många fönster för att släppa in ordentligt med dagsljus. Lärarbostaden utökades till två rum och kök. Stora delar av interiören har sitt utseende från den här tiden. Av de sex skolorna är det bara Fjälastorp som har behållit sin äldre interiör. Skolsalen har en tidstypisk inredning med långa skolbänkar i trä, en kateder på podium, orgel, järnkamin och den obligatoriska ”svarta tavlan”.

Fjälastorp berättar om en traditionell svensk skolmiljö där förutom skolhuset det karaktäristiska utedasset och skolgården finns kvar. Den intilliggande trädgården brukades av lärarinnan och var inte en skolträdgård i egentlig mening.

Ett skolmuseum kommer till 1986

Fjälastorps småskola var i gång som skola fram till 1940. Senare har den använts som bostad, bibliotek och lokal för studiecirklar. 1986 började Fjälastorp-Stubbarps byaförening använda skolhuset för skolmuseiverksamhet där dagens skolbarn får möjlighet att uppleva en skoldag under 1920-30-talet.

Här kan du läsa mer om skolor i länets Kulturmiljöprogram/Administrativa landskap/Utbildning och skola.

Motiv för byggnadsminnesförklaringen

Fjälastorps småskola har synnerligen höga kulturhistoriska värden kopplade till:

• att den är en välbevarad skolmiljö med skolhus, utedass och skolgård som tillsammans speglar det tidiga 1900-talet.
• att skolhuset är väl bibehållet både ut- och invändigt. Det gäller såväl planlösning som material, byggnadsteknik och inredningsdetaljer.
• att skolhuset speglar den lokala byggnadstraditionen genom sin stomme i korsvirke.
• att den representerar den dagliga miljön för flera generationers skolbarn och småskolelärarinnor.