Jordberga slott

Jordberga speglar en genuin slottsmiljö med välbevarade byggnader, präglade av 1800- och 1900-talen. Godsets historia går tillbaka till medeltiden. Det är en av de många sätesgårdar i Skåne som med början under 1500 och 1600-talen, utvecklades till storgods. Det omgivande landskapet är präglat av storgodsdriften och består av vidsträckta åkerfält och allékantade vägar. Bebyggelsen är koncentrerad till slottsanläggningen.

Ett barockslott från det tidiga 1900-talet

Jordbergas corps-de-logi av idag är utformat som ett barockslott, en utseende det fick i samband med en omfattande ombyggnad 1905-1906. För ritningarna svarade den danska arkitekten Henri Glaesel. Slottets ägdes då av Clara Amalia Stjernswärd, som hade ärvt det av fadern Carl-Adam von Nolcken. Hon lät arkitekten ge slottet en helt ny utformning med drag av det kungliga, sommarslottet i danska Fredensborg. Av interiörerna från den här tiden märks särskilt trapphallen, två våningar hög och täckt av en kupol, och försedd med stucktak, balkongliknande gallerier och sirliga, förgyllda smidesräcken.

En slottsherre med visioner

Under 1840- och 1850-talen gjordes omfattande förändringar av Jordberga. År 1834 hade Carl-Adam von Nolcken tillträtt godset. Han förbättrade jordbruket på många sätt, bland annat upphävde han dagsverksskyldigheten på sina gårdar och omvandlade dem till arrendegårdar. Det beräknas vid den här tiden ha funnits omkring 800 personer, direkt eller indirekt knutna till godset. De ökade intäkterna från jordbruket investerades i byggnader och utrustning. Huvudgårdens äldre byggnader ombyggdes totalt eller revs, nya kom till. Den 1650-tals anläggning, som hade byggts upp efter att svenska trupper brände gården 1644, gjordes om till något fullständigt nytt, dock behölls delar av huvudbyggnadens murverk och källarvalv liksom en stor sandstenspis. Denna har inhuggna vapensköldar, som minner om 1650-talets byggherre, riksrådet Iver Krabbe och hans fru Karen Marsvin.

1800-talets slottsherre Carl-Adam von Nolcken önskade en anläggning i medeltidstilens anda och anlitade Carl Georg Brunius, professor i grekiska, präst och domkyrkoarkitekt. Mellan de båda förekom en ovanlig och livlig brevväxling där tankar och idéer utbyttes under hela byggnadsprocessen. Brunius var den främste förespråkaren för 1800-talets nya stil och var framför allt engagerad i den tidens många skånska kyrkobyggnationer men kom också att delta i ombyggnader av flera av de skånska slotten. Byggnaderna på Jordberga fick en för honom karaktäristisk medeltidsromantisk utformning med fasader i rött tegel. Slottsbyggnadens nyskapade medeltidsutseende behölls i drygt sextio år för att i början av 1900-talet åter bli helt omgestaltat. Biblioteket är det enda helgjutna rum som finns kvar av Brunius interiörer. Rummet med sin välbevarade inredning och möbler i mahogny räknas till en av höjdpunkterna i svenskt 1800-talsgotik.

Än idag bär mycket av miljön runt slottet en tydlig Bruniusprägel, vilket bland annat märks i herrskaps-stallet, från 1842, och kostallet, från 1844. Det gäller även en stor stenloge från 1650-talet, som Brunius försåg med gavelrösten och lister i rött tegel. Kostallet, som var särskilt uppmärksammat av samtiden för sin konstruktion och "prydlighet", ligger utanför själva skyddsområdet men ingår i byggnadsminnet.

Slottsmiljö med bostadshus och park

Till slottsmiljön hör bostadshus för godsets anställda. Bland dessa märks Sjumannagården, norr om huvudbyggnaden. Gården var ursprungligen en av gårdarna i Jordberga by och är troligen från 1700-talet. Den är traditionell till sin typ med tre korsvirkeslängor och stråtak. Namnet kommer från att gården under en tid fungerade som bostad för sju statarfamiljer.

Delar av slottsparken ingår i skyddsområdet för byggnadsminnet. Den är anlagd efter engelskt mönster och omskapad i början av 1900-talet av Edvard Glaesel, bror till arkitekten Henri Glaesel. I den västra delen, utanför skyddsområdet, minner en runsten, Källstorpsstenen, om vikingatiden. Stenens runor berättar att "Thorkil Thordsson gjorde denna bro efter sin broder Vrage". Stenen, som inte står på ursprunglig plats, bör ha varit rest vid ett vadställe eller liknande. Den raka allén söderut leder till Källstorps kyrka, byggd 1860. Den kom till på initiativ av Carl-Adam von Nolcken, som ersättning för socknens medeltida kyrka, och är ritad av Brunius. Jordberga hade patronatsrätt över socknen, vilket i stora drag innebar att godsherren tillsatte präst, svarade för kyrkans underhåll och hade rätt till del av det tionde som sockenborna betalade till kyrkan.

Här kan du läsa mer om slott och jordbruksreformer i länets Kulturmiljöprogram/Jordbrukets landskap/Slott och gods.

Motiv för byggnadsminnesförklaringen           

Jordberga slott har synnerligen höga kulturhistoriska värden kopplade till:

• att slottsmiljön berättar om en intensiv period i skånskt slottsbyggande under 1800-talet då utvecklingen inom jordbruket medförde goda inkomster, som gav utrymme för olika investeringar till exempel i byggnader.
• att de välbevarade byggnaderna speglar Carl Georg Brunius och hans idéer om medeltiden som den mest fullkomliga arkitekturen. Arkitekturen har satt spår i många gods och större gårdars ekonomibyggnader. Den uttrycks i det röda teglet och detaljer som mönstermurning, praktfullt dekorerade gavlar och gjutjärnsfönster.
• slottsbyggnaden som en representant för det tidiga 1900-talets tolkning av det traditionella barockpalatset med ljus putsfasad, kupol och flyglar.
• de dekorativt utformade och väl bevarade interiörerna i huvudbyggnadens trapphall och bibliotek, som berättar om olika tiders inredningsideal och som har ett högkvalitativt utförande.
• Sjumannagården som berättar både om äldre tiders gårdar och om godsens statarlängor.
• det öppna parklandskapet med rötter i 1800-talets engelska park och omgestaltat utifrån det tidiga 1900-talets park- och trädgårdsideal.