Kanikresidenset i Lund,

Vid Kiliansgatan, mitt i Lunds stadskärna, ligger Kanikresidenset. Idag ingår det medeltida huset i Folkets hus stora komplex och avtecknar sig tydligt mot den moderna, kopparklädda gatufasaden genom sin putsade tegelvägg och små fönsteröppningar. Kanikresidenset har en koppling till medeltidens domkyrkovärld i Lund.

En kanik var en av medlemmarna i domkapitlet där de tillsammans med biskopen beslutade i frågor som berörde stiftet. Medlemmarna tillhörde samhällets högre skikt, vilket bland annat avspeglade sig i deras bostad. Hus i tegel var vid den här tiden exklusiva och genom sina tre våningar var huset betydligt högre än de flesta av stadens övriga hus. Genom byggnadsarkeologiska undersökningar har residensets äldsta delar daterats till 1200-talet. Det tillhör en av de ytterst få byggnaderna från den tiden som bevarats till våra dagar.

Det äldsta källmaterialet för huset är från 1346. Här meddelas att kaniken vid domkapitlet Nils Bunkeflo testamentariskt skänker sin gård till en altarstiftelse i domkyrkan i Lund. Kanikresidenset var i domkyrkans ägo till mitten av 1600-talet och kom därefter att tillhöra privatpersoner, däribland kända profiler inom universitetet som professorerna Samuel Pufendorf och Andreas Stobaeus. Genom olika om- och tillbyggnader har huset allt sedan slutet av medeltiden kraftigt förändrats. Marknivån har höjts och bottenvåningen har numera karaktär av källarplan. På 1700-talet revs den tredje våningen och på 1860-talet kom det som var kvar av kanikresidenset att ingå i en tvåvåningsbyggnad med klassicerande putsfasad. På 1960-talet fanns långskridna planer på rivning men byggnaden kunde bevaras genom att det införlivades med det nya Folkets hus, ritat av den kända lundaarkitekten Hans Westman och invigt 1969. Inför detta gjordes en grundlig dokumentation av det gamla residensets murverk. Delar av murarna är synliga inne i Folkets hus.

Man får föreställa sig att tegelhuset inrymde ekonomiutrymmen i bottenvåningen, bostadsdel i andra våningen och en salsvåning i det översta planet. Till kanikens gård hörde förutom tegelhuset sannolikt också flera ekonomihus i trä. Bostadshusets murverk har rekonstruerats i samband med byggnads-arbeten på 1960-talet. En rundbågad markering på insidan av muren visar att ingången låg vid Kiliansgatan. På gårdssidan fanns en trappa, som förband de olika våningarna med varandra. Spår i murverket pekar på att det har funnits avträden, så kallade priveter, utformade som utvändiga holkar på andra våningen.

Här kan du läsa mer om Skånes äldre städer i länets Kulturmiljöprogram/ Stadens landskap/Medeltida stadsbildningar

Motiv för byggnadsminnesförklaringen

Kanikresidenset har synnerligen höga kulturhistoriska värden kopplade till:

• att det bevarade tegelhuset berättar om medeltida skånsk stadsbebyggelse.
• att den visar på Lunds månghundraåriga betydelse som stiftsstad.