Torsebro krutbruk

Vid Helge å, cirka tio kilometer norr om Kristianstad, grundades på 1680-talet ett krutbruk, Torsebro krutbruk. Det kom till på kungligt initiativ och syftet var att förse den svenska krigsmakten och de två fästningsstäderna Kristianstad och Karlskrona med krut.  

Bruksmiljöns bebyggelse är välbevarad och består av industribyggnader, bruksherrgård, arbetarbostäder och ekonomibyggnader. Den äldsta bevarade byggnaden är det mäktiga krutmagasinet i sten med årtalet 1692 i järn ovan ingången.  Bruksområdet, som är vidsträckt med både park och ädellövskog, är till stor del omgivet av en skyddsmur i sten. I nära anslutning till ån och den intilliggande kanalen finns den så kallade Krutgatan där kraftiga skyddsvallar minner om de många verkstäder som en gång låg här och som utgjorde kärnan i kruttillverkningen.

Salpeter, träkol och svavel

Kruttillverkning förekom troligen i Norden redan under 1400-talet. Krutet, så kallat svartkrut, var en blandning av 75 % salpeter, 15 % kol och 10 % svavel. Till att början framställdes det i liten skala på slott och fästningar eller så importerades det. När verksamheten vid Torsebrobruket startade så hade tillverkningen av krut i Sverige varit i gång sedan slutet av 1500-talet i det sörmländska Åker.

Behovet av krut var stort i det krigsoroliga Skåne, som hade tillfallit Sverige genom freden i Roskilde 1658. Landets övriga krutbruk var belägna på betydande avstånd från den nya svenska provinsen. I Torsebro fanns goda förutsättningar för en produktion genom vattenkraften från Helge å. På platsen fanns sedan länge några vattendrivna mjölkvarnar. Träkol fick man från den omkringliggande skogen medan svavlet hämtades från Dylta bruk i Närke. Salpetern framställdes ur urin från boskap och staten hade krav på bönderna i de närliggande häraderna att leverera salpeter till bruket.

Kruttillverkning under 250 år

Leverans av krut från Torsebro kom igång 1682. Till första inspektor och ansvarig för produktionen utsågs kapten Christian Rossow, verksam vid de pågående befästningsarbetena i Kristianstad. Ett tiotal år in på 1700-talet blev det möjligt för privatpersoner att genom särskilda privilegier driva krutbruk och 1784 blev bruket i Torsebro helt privatägt. Omkring hundra år senare, 1875, omvandlades det till Torsebro Krut- och Stubin-Fabriks-aktiebolag. Förutom till militärt bruk tillverkades krut också för bergsbruket och till jaktvapen. Några år in på 1900-talet blev efterfrågan på krut allt mindre och 1923 lades tillverkningen ned.

En explosiv verksamhet

Arbetsstyrkan bestod av ett 20-tal män och i den ingick bland annat luttermästare, lutterdrängar, tunnbindare, kolare, krutmästare, krutdrängar, smed, och snickarmästare.  Utöver den här arbetsstyrkan beordrades traktens bönder att göra dagsverken i form av transporter av byggnadsmaterial, ved för kolning med mera. Kruttillverkning var en olycksdrabbad process i vilken flera komplicerade moment ingick och under årens lopp inträffade flera allvarliga explosioner. De orsakade svåra skador, ofta med dödlig utgång för de anställda. I områdets södra del är rest en hög minnessten för att hedra de många arbetare som miste livet i samband med den farliga tillverkningen.

Från vattenhjul till turbindrift

1870-talet var en expansiv period i brukets historia och stora delar av tillverkningen moderniserades. Kvarnhjulen ersattes av en enda turbin, placerad vid kvarnrännans slut. Här låg verkstäderna dit kraften från turbinen överfördes via drivlinor. Verkstadsbyggnaderna revs på 1920-talet. Fem kraftiga vallar skyddade de olika verkstäderna från varandra och finns kvar idag. Vallarna, som har gavelsidor i rött tegel, inrymde också förråd. Ett hundratal meter söderut och på behörigt avstånd från verkstadsområdet ligger inkorporationsverket. Det är byggt 1876 och innehöll två valsverk där krutets olika beståndsdelar blandades. Byggnaden har en speciell utformning på grund av explosionsrisken och murarna är cirka en meter tjocka. Från samma utbyggnadsperiod är vågboden invid brukets huvudgata. Här vägdes och förpackades krutsatserna inför transport till beställarna.

Stenmurar och soldater skyddade krutet

Krutet  var en begärlig och svårhanterlig produkt  och det var därför angeläget att skydda såväl tillverkningen som det färdiga krutet. De höga och kraftiga stenmurarna som löper runt delar av området minner om detta och även de bastanta krutmagasinen från 1692 respektive 1828. För att bygga muren hade bruksinspektorn rätt att inkalla bönderna i Östra Göinge och Villands härader. Till skydd för Torsebro var också till att börja med en vaktstyrka kommenderad till bruket. Den bestod av ett befäl, ett underbefäl och elva soldater. De patrullerade området och hade en särskild vaktstuga.

Bostad för inspektor och för arbetare

Bruksherrgården har en central plats i bruksmiljön. Uppfarten från söder kantas av en äldre allé. Huvudbyggnadens och de intilliggande flyglarnas högreståndskaraktär understryks av ljusputsade fasader och den klassicerande byggnadsstilen, typisk för tiden runt 1800. Den norra flygeln har fungerat som brukskontor medan den södra har inrymt kök. Köksflygeln är troligen från 1700-talet och har varit en del av en tidigare huvudbyggnad på platsen. Till herrgården hör också gamla brygghuset, det skiljer sig från de övriga husen genom sina kraftiga oputsade gråstensväggar.

För brukets anställda fanns särskilda arbetarbostäder. De bildar en egen välbevarad bebyggelsegrupp i bruksområdets norra del. Idag hyrs de ut till sommarbostäder. Till sitt byggnadsskick och byggnadsmaterial följer bostadshusen traditionell skånsk byggnadstradition med längor byggda i korsvirke och skiftesverk. Flera har på vanligt sätt ytterväggarna klädda med röd panel.

Stall, loge, smedja m.m.

Till bruket hörde i äldre tid en ladugård som försåg ägarna och bruksfolket med  nödvändiga varor. Ladugårdsdelen ligger samlad  som en egen enhet och husen har en väl bibehållen äldre karaktär. De är till stor del från 1800-talets slut och har fungerat som stall, loge, smedja och vagnsskjul. Ett av de yngre husen är byggt som brukets stubintrådsfabrik.

Naturskyddad miljö och fornlämning

Delar av byggnadsminnets skyddsområde ingår naturreservatet Torsebro som omfattar 41 hektar. Området närmast krutbruket ingår dessutom EU:s nätverk Natura 2000. Grunden för de höga naturvärdena i Torsebro är de talrika gamla ekarna som är hemvist för många ovanliga svampar, lavar och insekter, exempelvis läderbagge och hålträdsklokrypare. Bruksområdet är även skyddat som fornlämning enligt 2 kap. kulturmiljölagen och har beteckningen RAÄ-nummer Färlöv 25:1.

Här kan du läsa mer om krutbruk i länets Kulturmiljöprogram

Motiv för byggnadsminnesförklaringen

Torsebro krutbruk har synnerligen höga kulturhistoriska värden kopplade till:

• att bruket utgör en värdefull bruksmiljö präglad av kruttillverkning från 1600-talet till tidigt 1900-tal. Industribyggnader, bruksherrgård med ekonomibyggnader och arbetarbostäder samt den särpräglade naturen samverkar till en intressant och innehållsrik miljö – den enda i sitt slag i som finns kvar i Sverige.
• att bruksmiljöns speciella delar som den höga skyddsmuren, den murade kanalen, alléen, den öppna odlingsmarken och ädellövskogen kan berätta om ett viktigt skede i svensk industrihistoria.
• att byggnaderna har en välbevarad och ålderdomlig karaktär.
• att flera av byggnadernas interiörer är väl bevarade. Det gäller bland annat bruksherrgården, arbetarbostäderna, stallet och smedjan, krutmagasinen och vågboden där till exempel snickeriinredning, dekorationsmålning, golv, kakelugn och andra eldstäder minner om 1700- och 1800-talets krutproduktion och om livsbetingelserna vid bruket.