Skeingeborg

Enligt traditionen bodde en gång en borgherre vid namn Peder Oxe på Skeingeborg. Han var mäkta rik och tillika ogudaktig. Herr Oxe plågade sina underlydande så grymt att djävulen, i skepnad av en fin herre, ofta kom på besök för att spela schack med honom. Det hela slutade med att Peder Oxe en kväll åkte iväg med djävulen i hans kolsvarta fyrspann, för att aldrig mer komma åter. Efter sig lämnade han en skatt vilken ska ligga kvar än i dag.

Ärkebiskopslän

Skeingeborg byggdes som ett centrum i det dåvarande ärkebiskopslänet, Björkeberga län, troligen med ärkebiskop Absalon som byggherre. Genom en handling från 1100-talets mitt vet vi, att Björkeberga län hade donerats till Lunds domkyrka. Länet omfattade i stort sett nuvarande Verums socken.

Borganläggning från 1100-talet

Arkeologiska undersökningar har visat, att Skeingeborg uppfördes under 1100-talets andra hälft. Murarna var ursprungligen 5 meter höga och hade en väktargång på krönets insida. Mitt på borggården låg ett stort trähus och längs murarna fanns enklare hus. Läget på borgön gjorde borgen lätt att försvara. Borgen upphörde att existera redan under 1200-talets andra hälft. Den har inte beskjutits eller bränts, men är nedriven, kanske tvingade en belägring borgherren att ge upp.

En praktborg med strategisk placering?

Borgen var en av Danmarks största 1100-talsborgar och den mest regelbundet byggda. Varför man byggde denna ”praktborg” i norra Skånes skogsland är ännu en gåta. En anledning kan ha varit att man sökte en trygg plats där den farbara Helgeån korsades av en väg. Kanske var borgen en kontrollplats för produktionen av järn och tjära eller var den en gränsfästning invid den gamla riksgränsen? Gården Björkeberga, vid parkeringsplatsen, var under senmedeltiden residens för länsherren.