Glemmingebro kommunhus

Under 1900-talets mitt pågick Sveriges välfärdsbygge för fullt. Landets kommunala indelning som genomförts på 1860-talet med cirka 2500 primärkommuner var fortfarande rådande fram till 1940-talet. De ökade kraven som välfärden ställde på kommunerna med utbyggd äldreomsorg, förebyggande hälsovård, skola, barnomsorg och kommunala bostäder innebar en svårighet att uppfylla för kommuner med litet befolknings- och skatteunderlag. Urbanisering och industrins framväxt hade gjort att landsbygdens befolkning i stor omfattning börjat förflytta sig till städerna.

För att lösa denna situation genomfördes två större reformer med kommunsammanslagningar 1946-1952 och 1962-1974. I den första omgången med sammanslagningar minskades antalet kommuner i landet till 816 och i den andra till 282. De större kommunerna hade bättre möjlighet att ordna med den samhällsservice som nu krävdes av dem.

En byggnad med många funktioner

Glemmingebro kommunhus uppfördes 1958 efter att Glemminge, Ingelstorp, Bollerup, Tosterup och Övraby kommuner 1952 hade slagits samman till en storkommun, Glemmingebro landskommun. Det nya kommunhuset ritades av arkitekt Gunnar Camper (1922-2002). Byggnaden kom att innehålla sessionssal för kommunfullmäktiges sammanträden, rum för nämndernas sammanträden, expedition med kamrersrum, arkiv och rum för rektorsmottagning. Utöver detta kom byggnaden att även innehålla bibliotek, distriktssköterskemottagning och barnavårdscentral samt samlingsrum för allmänheten i källaren. Detta rum gick att avdela för ungdomars fritidsaktiviteter. Två tjänstebostäder inreddes i byggnadens södra del, en tänkt för vaktmästaren och en för distriktssköterskan.

I den andra omgången av kommunsammanslagningar 1962-1974 kom Glemmingebro landskommun att införlivas i Ystads kommun 1971 och byggnaden har sedan dess använts som medborgarhus. Bibliotekets verksamhet har funnits i byggnaden under hela tiden.

Byggnadens arkitektur

Arkitekten Gunnar Camper utformade byggnaden med en gestaltning som hämtat sin inspiration från regional traditionell byggnadstradition. Utformningen är lågmäld men med kvalitet i materialvalen och som ger byggnaden dess särskilda gestaltning. Byggnadsvolymen består av en våning med källare. Fasaderna är utformade av rött kvastat hålkälstegel, sadeltaken är belagda med engoberade enkupiga takpannor och nockpannor lagda i bruk. Taken saknar gavel- och takfotsutsprång. Fönster består av pivothängda enluftsfönster och under vissa av dessa är fasaden dekorerad med mosaik från Iföverken i Bromölla.

Inredningen håller också hög kvalitet och är tidstypisk med golv av kolmårdsmarmor i entrén, fiskbensmönstrad parkett i sessionssalen, och linoleumgolv i tjänstepersonsutrymmen. I vissa rum finns välbevarade tapeter och i sessionssalen och samlingsrummet i källaren finns mönstermurade och dekorativa tegelväggar. Möbler och lamparmaturer är i stor utsträckning bevarade och i flera fall tillverkade av 1950-talets kända designfirmor som till exempel Ateljé lyktan, Luxus, Arne Jacobsen och Fritz Hansen. I sessionssalen hänger en väggtextil av konstnären Hillevi Nilsson-Kjellhard.

Motiv för byggnadsminnesförklaringen

Glemmingebro kommunhus har synnerligen höga kulturhistoriska värden kopplade till:

att byggnaden representerar och speglar den kommunala förvaltningens utveckling i landet och kommunsammanslagningarna under 1900-talets mitt.

att byggnaden i ett större perspektiv också speglar den svenska demokratins utveckling vid denna tidpunkt.

att byggnadens välbevarade planlösning och inredning avspeglar en landsortskommuns administrativa och organisatoriska upplägg.

att byggnaden har välbevarad exteriör, interiör och inredning som är goda exempel på 1950-talets stil och gestaltningstradition.