Vallabacken i Grevlunda

Skåne är ett län med fler än 150 borgar från medeltid och renässans.
Borgbyggandet påbörjades redan under yngre järnålder då enkla
tillflyktsborgar – fornborgar anlades. Denna borganläggning är av fynd att döma anlagd under 1100-1200-tal.

Vallabacken är idag en 40 meter i diameter stor ruinkulle efter en cirkelrund försvarsanläggning.
Vid en undersökning 1913 påträffades krukskärvor, knivar, delar av en båt samt en mängd tegelstenar.Undersökningen gav inga uppgifter om borgens ålder. Troligen uppfördes den på 1100- eller 1200-talen, kanske av släkten Galen som hade mark i Vitaby.

Borgen låg ursprungligen inom en stor samlad gårdstoft i Grevlunda by, ”lunden vid gravarna” -
det vikingatida gravfältet uppe på backen, på andra sidan vägen. Kanske var en vikingatida huvudgård föregångare till borgen. Sägnen berättar, att borgen uppfördes av greve Lund, begravd i en kulle inte långt därifrån.

Vid en arkeologisk undersökning 2001 tolkades anläggningen som en ”motte”, en av människor
uppförd kulle. Den kallmurade gråstensmuren är en grundmur, ursprungligen anlagd i kärrmark.
Muren var då täckt med grus. Ovanpå fanns en ringmur, vilken omgav borggården med ett kraftigt
stenhus. Upp- och nedströms bäcken här intill fanns stora dammvallar, varför vattnet möjligen
kunde höjas så att borgen tidvis låg i en liten sjö. ”Mottes” eller mottar är vanliga i England och
Frankrike, men i Sverige är Vallabacken hittills den enda kända.

Strax väster om Vallabacken ligger ett gravfält

Gravfältet här vid Grevlunda ligger på ett för tidens gravar karaktäristiskt höjdläge. Gravfältet
består idag av åtta gravar - en domarring, en skeppssättning och sex resta stenar. Fem av dem
är omkullfallna. Troligen har gravfältet använts från omkring Kristi födelse till 800-900-talen
e Kr. Grevlunda som namn kan ha sitt ursprung i "Lunden vid gravarna". Järnålderns gravfält ligger oftast i anslutning till den dåtida bygden och Grevlunda by låg troligen någonstans i dalgången här nedanför backen.