Pilgrändshuset i Ystad

Pilgrändshuset har sitt namn efter den gränd som löper från Stora Östergatan, en av stadens huvudgator, mot söder. Huset, som har ingått i en större handelsgård, består av två olika, sammanfogade hus; ett bostadshus och ett magasin.

De tillhör Ystads äldsta korsvirkeshus och dateras till omkring 1500. De är goda exempel för den tidens påkostade stadshus i korsvirke med fack i rött tegel. Korsvirkets fackverk är dekorativt utformat med snedställda, symmetriskt infogade så kallade styvor. Ett utmärkande drag är att ovanvåningen är utkragad, det vill säga den skjuter ut över bottenvåningen, och att den har konstfullt utformade stöd, så kallade knektar. Ett annat kännetecken är de branta tegeltäckta taken.

En renovering i 1940-talets anda

Pilgrändshusets två byggnader är bland de först iståndsatta husen i det stora renoveringsinsats som staden tog initiativ till under 1940-talet. Arbetena kunde genomföras genom ett statligt stöd, så kallade lotterimedel, för den utvändiga iståndsättningen och 1949 återinvigdes husen av dåvarande kronprinsen, sedermera kung Gustaf VI Adolf.  Renoveringen av Pilgrändshuset blev modell för de kommande arbetena som stadsarkitekt Rune Welin ansvarade för. Arbetena föregicks av utgrävningar, uppmätningar och arkivforskning. Sentida tillägg togs bort och genom rekonstruktion återskapades det utseende byggnaderna tolkades ha haft på 1500-talet. Bland annat kompletterades korsvirkets fackverk i ek, korsvirkesgaveln och gårdssidans svalgång rekonstruerades och nya knektar tillverkades. Magasinslängans öppningar och luckor iordningställdes. Byggnaderna inreddes för bankverksamhet och som bostäder. En ny byggnad i två våningar uppfördes utmed Östergatan. Den knyter an till de äldre husen genom en fasad i rött tegel, indelad i fack i likhet med korsvirkeshusen.

Du kan läsa mer om de skånska städerna i länets Kulturmiljöprogram.

Motiv för byggnadsminnesförklaring

Pilgrändshuset har synnerligen höga kulturhistoriska värden kopplade till:

• byggnaderna som representanter för de skånska städernas korsvirkestradition samtidigt som de speglar 1940-talets renoveringsideal där rekonstruktioner ofta gjordes.
• korsvirket som genom sina röda tegelfack, den medvetet utformad och dekorativ fackverkskonstruktionen och de snidade detaljerna.
• gården som ett karaktäristiskt exempel för äldre tiders handelsgårdar med huvudbyggnad mot gatan och magasinslänga på gårdssidan, mot gränden.