Perstorps kapell

Perstorps kapell, ett par kilometer nordost om Arkelstorp, berättar om baptismen, en av de första frikyrkorörelserna som växte fram i landet vid mitten av 1800-talet. Rörelsen blev tidigt stark i de norra delarna av Skåne och särskilt i Kristianstadstrakten.

Församlingen bildades 1859 av före detta skolläraren J A Hanner. Kapellet stod klart 1860 och är ett av de äldsta bevarade baptistkapellen i landet. Till kapellet hör predikantens bostadshus och uthus, båda från 1895.       

1800-talets väckelserörelser

1800-talet innebar stora förändringar för landets befolkning. Gamla givna mönster bröts upp och nya former för social gemenskap skapades genom folkrörelserna, som inbegrep frikyrko-, nykterhets- och arbetarrörelserna. Genom det så kallade konventikelplakatet, som gällde i Sverige från 1720-talet, var det förbjudet att hålla privata väckelsemöten. Först 1858 upphävdes förbudet. Församlingen i Perstorp blev en av det hundratal församlingar som etablerades runt om i landet och som snabbt byggde egen lokal.

En välbevarad frikyrkomiljö

Perstorps kapell har ett för de tidigaste kapellhusen typiskt utförande där huset till det yttre liknar ett boningshus på en bondgård, utformad efter sin tids ideal med putsfasad, profilerade listverk och sadeltak. Husets inre har alla de karaktärsdrag som kännetecknar ett missionshus, det vill säga en stor och en liten sal, kök och kapprum. Ett utmärkande drag för baptiströrelsen är vuxendopet. Till att börja med skedde dopet utomhus men med tiden inreddes kapellen med en särskild dopgrav, nedsänkt i salens golv. I Perstorp tillkom dopgraven först efter en tid och är placerad vid podiet på kortsidan av byggnaden. Andra karaktärsdrag i stora salen är talarstolen vid podiet, gavelfönstren, den höga järnkaminen, de fristående träbänkarna och det omålade trägolvet. Lilla salen fungerade som sammanträdesrum och för kaffeservering och ovanvåningens lilla rum med järnspis var bostad för vaktmästarinnan.

Från början drev predikanten det lilla jordbruk som hörde till kapellet. Hans bostadshus och uthus, som inramar gårdsplanen mot söder, är traditionellt utformade med rödfärgade längor. De är från 1895 och ersätter de äldre nedbrunna husen. I bostadshuset finns den gamla järnspisen kvar och uthuset är inrett med loge, kostall, grisstia, hönshus, vedbod och hemlighus.

Mackelering – en fransk byggnadsteknik i skånsk form

Kapellhuset är uppfört i en ovanlig byggnadsteknik och har väggar av lera, som gjutits i träformar. Tekniken kom till användning som ett billigt alternativ till tegel och utvecklades i Frankrike under slutet av 1700-talet och kallades piséteknik. Bland de första att använda den var Ruthger Macklean, ägare till Svaneholms slott. Han lät bygga hus i den nya tekniken i samband med storskiftet varför byggnadssättet även kallas mackelering.  I Oppmannatrakten, där Perstorps kapell ligger, finns ett litet antal hus i samma teknik, som möjligen kan vara byggda av samma byggmästare.

Med tiden växte församlingsverksamheten. På 1930-talet fanns det runt 150 medlemmar och man höll möten ett par gånger i veckan. På 1940-talet hade församlingen blivit allt större och man behövde en ny lokal varför verksamheten flyttades till ett nybyggt kapell i byn Oppmanna. Församlingen har fortsatt att använda Perstorp till 2010-talet. Det ägs sedan 2016 av en privatperson.

Du kan läsa mer om frikyrkor i länets Kulturmiljöprogram under Religiösa landskap/Väckelserörelsen i Skåne

Motiv för byggnadsminnesförklaringen

Perstorps kapell har synnerligen höga kulturhistoriska värden kopplade till:

  • att kapellbyggnaden har kvar sin ålderdomliga karaktär.
  • att den är en av Skånes äldsta och bäst bevarade i sitt slag.
  • att kapellbyggnaden genom sin lergjutningsteknik berättar om ett byggnadsskick som förekom i vissa delar av Skåne.

Kontakt

Serviceinformation

Fakta

Kristianstads kommun,

Privatägd.

Byggnadsminne 1996.  

Bebyggelseregisterlänk till annan webbplats