Bjersjöholms gamla slottsbyggnader

Bjersjöholm representerar de många skånska borganläggningar som uppfördes under 1500- och 1600-talen. De utformades i renässansstil och tillhör en storhetstid i skånskt och danskt borgbyggande som saknar motstycke i övriga Norden. Borgplatsen var tidigare vattenomfluten och låg som en holme i den idag utdikade Bjärsjöholmssjön.  Borgen har haft en föregångare på platsen, grundlagd vid 1300-talets mitt, då den gamla huvudgården som låg vid Bjäresjös kyrkby flyttades till holmen.

En sådan här omplacering av en huvudgård under medeltiden följer ett mönster som förekommer på flera platser i Skåne. 1500-talets byggherre, vars namn och vapensköld finns på stentavlan på slottets östra länga, var en av danska rikets mäktiga adelsmän Björn Kaas, riksråd och länsman på Malmöhus. Stentavlan har årtal 1576, vilket senare forskning tolkat som året då borganläggningen stod färdig i sin helhet. Troligt hade byggnadstiden sträckt sig över några decennier och sannolikt påbörjats på 1550-talet. Två av de ursprungligen fyra längorna står kvar och vittnar genom sina rikt dekorerade, putsade tegelmurar, kritstensdetaljer och branta tegeltak om 1500-talets stilideal för en praktfull slottsbyggnad.

Renässansborgen, en maktmanifestation från adelsväldets tid

Idag är de östra och de västra längorna samt ett mindre parti av den södra bevarade. Byggnadsmaterialet är tegel frånsett delar av bottenvåningen som har kvaderhuggna stenblock. Möjligen kan murverk från den äldre anläggningen finnas bevarat. Det röda teglet kalkputsades under 1600-talet. Dagens gultonade fasader hör samman med en omfattande restaurering på 1990-talet och är en tolkning av den äldre putsens utseende och färgsättning. Den reliefhuggna stentavlan har sannolikt ursprungligen suttit ovanför huvudingången i södra längan. Stentavlor av det här slaget var vanliga på 1500-talets skånska borgar och sattes upp som ett äreminne över byggherren och hans hustru. Den väl huggna stenen har ett religiöst motiv i mitten, omgivet av ägarnas vapensköldar samt i underkanten årtalet 1576. Motivet, den så kallade Nådastolen, framställer Gud fader med den korsfäste Kristus framför sig och den heliga Ande svävande som en duva. Taken har en traditionell tegeltäckning och är dels understrukna, det vill säga takpannorna ligger på öppen läkt och är tätade underifrån med ett särskilt sorts kalkbruk, dels med skällning, en utvändig tätning vid nock och takfot och gavelspetsar.

Till en renässansanläggning hörde en större ladugård med flera längor i korsvirke och sten. Den låg på samma plats som dagens ekonomibyggnader. En annan viktig del av anläggningen var trädgårdarna. En av dem var, enligt vanligt mönster, förlagd till en särskild trädgårdsholme, öster om slottsbyggnaden. Den är idag inte längre möjlig att urskilja.

Slottslängorna och deras olika rum

Slottslängorna har haft olika funktioner. Ritningar från 1680-talet ger en bild av hur längorna var disponerade. Västra längan inrymde kammare med kök för slottsfogden och olika ekonomiutrymmen i bottenvåningen samt en stor sal i övervåningen. I den östra längan fanns i bottenvåningen slottskapell, kammare och mjölkstuga medan ovanvåningen innehöll herrestuga och kammare. Idag präglas den här längan av en större ombyggnad till herrskapsvåning på 1790-talet, vilket syns bland annat i snickerierna.  Den norra, som innehöll kök och brygghus, var uppförd något senare än de övriga och revs på 1790-talet. Den södra längan, som var försedd med ett kraftigt porttorn och portgång, var huvudbyggnad och uppförd i tre våningar. Troligen fanns här redan ett hus när slottet byggdes ut till en helgjuten renässansborg på 1500-talet. I bottenplanet fanns stora källarutrymmen benämnda stora källaren, saltkällaren och vinkällaren. Andra våningen upptogs av sommarsalen, grönstugan och frustugan samt förstuga. Tredje våningen rymde västra salen, mellankammaren och östra salen. En uppgift säger att vinden användes för sädesförvaring. Längan revs på 1890-talet då mycket av grundläggningen skadats genom utdikningar av sjön. En del av byggnaden infogades in i den östra längan.

Ny huvudbyggnad 1850

På 1840-talet köpte lagmannen och sedermera borgmästaren i Ystad, Tage Ludvig Sylvan, slottet. Han lät 1850 bygga ett nytt corps de logi och placerade det på en höjd med vid utsikt, några hundra meter söder om det gamla slottet. De gamla slottslängorna förlorade sin betydelse som huvudbyggnad och användes därefter som ekonomibyggnad, förråd och bostad för anställda. Förutom 1890-talets rivning har slottsanläggningen ändrats genom nybyggnader på 1920-talet då ett transformatortorn och en redskapsbod/matsalsbyggnad, restes på platsen för den norra längan.

Du kan läsa mer om slott och herrgårdar och om renässansanläggningar i länets Kulturmiljöprogram under Jordbrukets landskap och Slott och gods.

Motiv för byggnadsminnesförklaringen            

Bjersjöholms gamla slott har synnerligen höga kulturhistoriska värden kopplade till:

  • att byggnaderna speglar den intensiva slottsbyggnadsperioden 1550 till 1660 i Skåne och Danmark, då ett ekonomiskt överskott, grundat på en lönsam spannmåls- och kreaturshandel, möjliggjorde en byggnation av praktfulla slottsanläggningar.
  • välbevarade och karaktäristiska detaljer i murarnas utsmyckning bland annat i form av bågfriser, gesimser, nischer, huggna detaljer i sten samt de understrukna branta tegeltaken.
  • att den äldre karaktären i interiören vittnar om skilda levnadsvillkor under olika sekler.
  • att slottet genom sitt byggnadsskick och sin historiska bakgrund kan ingå som en viktig del i forskningen om nordiska borgar under medeltid och 1500-tal.

Kontakt

Serviceinformation

Fakta

Ystads kommun.

Byggnaden är en del i en privat jordbruksfastighet.

Byggnadsminne 1986.