Tanums världsarv

Detalj av stora hällen i Fossum. Foto: Vitlycke museum

I världsarvsområdet i Tanum kan en nutida betraktare få en glimt av en 3 000 år gammal värld. En värld befolkad av människor och djur, full av skepp, vagnar, skålgropar och andra symboler.

Världsarvsområdet i Tanum sträcker sig söder och öster om Tanumshede och innehåller minst 450 platser med hällristningar. Av dessa är fyra platser iordninggjorda för besökare – Aspeberget, Fossum, Litsleby och Vitlycke.

Fossum

Den stora hällen i Fossum nära vägen utmärker sig genom enhetlighet i komposition och stil. Bland de mer ovanliga motiven finns en man med ena benet och ena armen lyft, som om han dansar. Där finns även motiv med en man som verkar döda ett djur med sitt spjut och en kvinna med ena armen lyft som till dans eller bön och med en skålgrop mellan benen som könsmarkör.

Tre män med stavar i händerna tycks dansa, två av dem med ryggarna mot varandra. Ett skepp har en stor cirkel, kanske en solskiva, fäst i aktern och på ett annat skepp höjer två män sina yxor mot varandra.

Detalj av Aspeberget. Foto: Vitlycke museum

Hitta hit

Följer man stigen hittar man fler hällar. På Fossum Balken längst bort på stigen finns några omålade ristningar. Här kan man bland annat se en häst som drar solen efter sig.

Aspeberget

På Aspebergets stora häll kan man bland annat se skepp, fotsulor, skålgropar och män. Männen är beväpnade med yxor och med märkliga, cirkelrunda kroppar. Bland djuren syns flera tjurar och ett par hjortar med praktfulla horn. En man plöjer sin åker, ett par kvinnor håller upp något som kanske är en solsymbol, och en orm ringlar fram över hällen.

En stig runt berget leder förbi flera hällar. På dessa finns bland annat skepp av olika typer, allsidiga atleter (så kallade voltigörer), vagnar och djur.

Detalj av Litslebyskeppen. Foto: Vitlycke museum

Litsleby

Här härskar Spjutguden! Det är smeknamnet på en mer än två meter lång mansfigur med höjt spjut, som är inhuggen över flera av de andra ristningarna på hällen. Spjutguden är omnämnd redan 1751, vilket gör honom till den tidigast omnämnda hällristningen i Tanum. Trots det anses han vara den yngsta av Litslebyristningarna, förmodligen inhuggen under äldre järnåldern.

Här finns också skepp av den typ som kallas Litslebyskepp. På dem är plankorna i botten och reling förlängda och sammanbundna med något som ser ut som hjul eller sköldar. Att de här skeppen har en verklig förebild vet man. Hjortspringsskeppet, som hittades i en mosse på ön Als i Danmark och dateras till 300-talet före Kristus., är just av den här typen.

Även ryttare med fyrkantiga sköldar dateras till äldre järnålder – under bronsåldern använde man runda sköldar. Sammantaget tyder motiven på att åtminstone vissa av ristningarna på Litslebyhällen tillkom sent i hällristarnas epok.

Detalj av den stora Vitlyckehällen. Foto: Vitlycke museum

Vitlycke

Vitlyckehällen är en av de största hällristningslokalerna i Världsarvsområdet, med nästan 500 olika bilder.

En av de mest kända bilderna är ”brudparet”, ett motiv som återkommer på flera hällar och som vanligtvis tolkas som ett rituellt eller heligt bröllop (så kallat hierogamos). Bilden visar föreningen mellan manligt och kvinnligt, gud och gudinna, himmel och jord och därmed en förutsättning för fortsatt liv och bördig jord. Hierogamos finns i flera myter världen över, bland annat i antika grekiska sagor, sumeriska myter och inom hinduismen.

På Vitlyckehällen finns också skepp, fotsulor, hästar, vagnar, män med yxor och mycket annat. En unik bild är en ristning som inte kan tolkas som annat än en blåval.

Gravrösen vid Vitlycke. Foto: Vitlycke Museum

Traditionen att hugga in bilder i berget tog sin början i slutet av yngre stenåldern och slutade inte förrän en bit in på järnåldern. För människorna som levde i slutet av hällristningsepoken måste det ha framstått som att man ristat i berget sedan tidernas gryning.

Bredvid hällristningarna är den mest uppenbara lämningen från den bohuslänska bronsåldern de rösen som många gånger ligger på öarna, i det som då var den yttre skärgården. Det finns också många rösen på dagens fastland och då på höjdlägen.

Man begravde inte bara sina döda i rösen under bronsåldern. Norr om Tanumshede har man undersökt stensättningar som daterats till övergången mellan äldre och yngre bronsålder, omkring 1100 före Kristus. Här hittade man också ett bronssvärd som förmodligen importerats från Mellaneuropa.

Bronssvärd funnet nära Tanumshede. Akvarell Anders Andersson, RAÄ

Strax norr om Tanumshede, vid Skärboälven, undersöktes en boplats i början av 1990-talet. Man hittade bland annat härdar, kokgropar och vad som verkar ha varit ett förråd med flera kilo förkolnade sädeskorn. Lite längre österut, längs vägen mot Lur, har man också hittat bosättningsspår från bronsåldern.