Lumbers hög

Utsikt från Lumbers hög. Foto: Andrea Grave-Müller

Lumbers hög är en storhög som är cirka 25 meter i diameter och fyra meter hög. På kullens sidor finns flera stora gropar.

På andra sidan vägen ligger en annan, mindre hög, som kallas Lurs hög eller Lusse hög. Enligt en del äldre källor kallades den mindre högen för Lumbers hög i den folkliga traditionen, medan den större högen hette Lurs eller Lusse hög. Det verkar alltså som om en namnförväxling kan ha skett. För att öka förvirringen är det dessutom fullt möjligt att namnet Lur i själva verket är en sammandragning av Lumber.

Svår att tidsbestämma

Lumbers hög har aldrig blivit undersökt och därför är det svårt att veta dess ålder. Olika teorier har funnits. På 1960-talet ansåg G. A. Hellman att högen troligen var från Vendeltiden (ca 550-800 e. Kr.). Ett tiotal år senare lade Harald Wideen fram teorin att högen var betydligt äldre än så. Hans teori baserar sig på att fynd, som gjorts i den mindre högen. Fyndet var en doppsko till en svärdsskida som är daterad till bronsålder (ca 1800-500 f. Kr.) Troligtvis ligger en eller flera högt uppsatta personer begravda i högen.

Att tänka på som besökare

Lumbers hög ligger på privat mark, med boende runt omkring. Tänk på att visa hänsyn, parkera på angiven plats och inte skräpa ner.

 

Runt om i trakten finns gott om gravar från brons- eller järnålder, främst stensättningar, högar och domarringar. Flera gravfält kan dateras till järnåldern. Spår av åkrar från brons- eller järnålder finns också. I Vånga har man funnit en gammal stockbåt, som idag finns på Ekehagens forntidsby. Ett fynd av en bronsyxa har också gjorts i trakten. Mörkfärgningar, slaggklumpar och skörbränd sten som hittats i åkerjorden i och kring Norra Vånga kan vara rester efter förhistoriska boplatser.

Offermossen i Finnestorp

En dryg mil söder om Norra Vånga ligger Finnestorp, där en stor offermosse fanns under äldre järnåldern. De första fynden gjordes redan i början av 1900-talet och offerplatsen förmodades då ha en ganska begränsad utbredning. Även om fler fynd gjordes i mitten av 1900-talet, ansågs Finnestorp fortfarande vara liten jämfört med de stora offermossarna i Danmark. Senare års arkeologiska undersökningar tyder dock på att området är mycket större än man hittills trott.


Framför allt verkar man ha offrat efter stora krigssegrar – fynd av hästben och hästutrustning, svärd, spjutspetsar och andra vapen tyder på det. Man tror också att mossen kan ha använts till offer för fruktbarhet. Offermossen användes ca 200-600 e. Kr., alltså under senare delen av romersk järnålder och under folkvandringstid.

Vad står det på runstenen?

I Norra Vånga finns en av landets äldsta runstenar. Inskriften på stenen är gjord med den äldre futharken eller runalfabetet, som bestod av 24 tecken till skillnad från vikingatidens 16-typiga futhark.

Runstenen finns vid prästgården i Norra Vånga. Foto: Andrea Grave-Müller

Inskriften är förmodligen från 500-talet e. Kr. och utläses haukothuR. Den första delen av ordet, hauk- kan betyda ”hök”, men hela ordets betydelse är okänt. I Norra Vånga och grannsocknen Edsvära finns ytterligare ett par runstenar, men de är från vikingatiden.

Kontakt

Serviceinformation

  • Informationstavla