Hindalebyns gravfält

Storhögarna på gravfältet. Foto: Andrea Grave-Müller

Hindalebyns gravfält strax söder om Ed bjuder på ett stycke förhistoria i välvårdad naturmiljö. För mer än tusen år sedan var det här en av de platser där dåtidens människor begravde sina döda.

Här finns omkring 30 gravar. Det rör sig om 23 högar, fem runda stensättningar, en treudd och en domarring.

Högarna är mellan sex och femton meter i diameter och från en halvmeter upp till drygt ett par meter höga. Flera av dem har en så kallad kantränna, det vill säga ett brett, grunt ”dike” som löper runt högen. En har ett brätte, en låg stenpackning som liksom kantrännan följer högens omkrets.

Flera av högarna är skadade. En är till och med utgrävd som grund till en jordkällare! Trots detta är högarna mycket tydliga.

De runda stensättningarna är några meter i diameter och upp till en halvmeter höga.

Treudden har ursprungligen haft tio meter långa sidor. Idag är bara en spets helt bevarad – de andra har blivit förstörda av en väg. Spetsen är markerad med en stor sten. Domarringen består av sju stenar och har en diameter på sex meter.

Öster om vägen ligger ännu ett gravfält bestående av nio högar och en rektangulär stensättning.

Arkeologiska fynd på platsen

Några av gravarna i Hindalebyn har blivit undersökta av arkeologer. Man har hittat fragment av brända ben från de begravda människorna, keramikskärvor, delar av en ullsax, broddar, knivblad, sländtrissor, nycklar och andra bruksföremål, många gånger i järn. Även glaspärlor och en del av en bronsnål har hittats.

Åtminstone två av de undersökta gravarna är från vikingatiden, det vill säga sista delen av järnåldern.

Att tänka på som besökare

Hindalebyns gravfält ligger på privat mark, med boende runt omkring. Tänk på att visa hänsyn, parkera på angiven plats och inte skräpa ner.

Ängs gravfält i Ed. Foto: Andrea Grave-Müller

I närheten av Västra Hindalebyn finns flera gravar och gravfält från järnåldern. De är lämningar efter ett bondesamhälle, där människor odlade och födde upp djur och där järnet som material till redskap var introducerat.

Två gravfält i närheten är Ulleröns gravfält ett par kilometer norrut och Ängs gravfält inne i Ed. I Ed finns också en storhög kallad Kung Rings hög. Andra gravar har undersökts och tagits bort, däribland en hög nära Dals- Eds kyrka. Denna hög daterades till 900-talet e. Kr., det vill säga vikingatid. I högen var en kvinna begravd. I graven låg kol och brända ben från gravbålet. Kvinnan hade fått med sig bland annat en spännbuckla av brons, pärlor av bergkristall, bärnsten och glasfluss, en skära av järn, en sländtrissa och en spelbricka. Det fanns även gott om bronsklumpar och järnfragment i graven.

Traktens fornborg

Två och en halv kilometer väster om Hindalebyn, på andra sidan Örekilsälven, ligger en fornborg. Fornborgar dateras ofta till mitten eller slutet av järnåldern. Än idag är murrester ofta synliga. Deras ofta otillgängliga lägen på bergskrön gör att man tror att de byggdes som någon form av försvarsanläggning. Andra förslag på användning är till exempel handels- eller samlingsplatser, kultplatser, boskapsfållor och platser för vårdkasar.

Trakten kring Ed var ett av tre centralområden i järnålderns Dalsland (de andra två var trakten kring Dalbergsån på Dalboslätten, och trakten kring Ödeborg i Valbodalen). Ed låg i en krysspunkt mellan farleder, och Lilla och Stora Le underlättade kommunikation med Østfold och Värmland.

Kontakten med grannen i väst

Det finns mycket som tyder på att järnålderns dalslänningar hade livliga kontakter med Norge. Østfold, den närmaste grannen i väster, var en av järnålderns centralbygder, och man kan se norska influenser i bland annat ovala gravhögar och keramik. Det gäller i synnerhet västra Dalsland, där gården Hindalebyn ligger.

Hindalebyn finns omnämnd i 1540 års jordebok men är förmodligen äldre än så. Även andra gårdar i närheten har anor från medeltiden.

Kontakt

Serviceinformation

  • Informationstavla
  • Parkering
  • Rastplats