Höjentorp

Vy ner mot Trädgårdssjön uppifrån de terrasser och vallar som idag är allt som återstår av barockslottet. Foto: Daniel Langhammer

De natursköna omgivningarna kring Höjentorp och Drottningkullen är väl värda ett besök. En gång stod här ett praktfullt barockslott.

Gården Höjentorp har anor från åtminstone 1283, då den ägdes av biskop Brynolf Algotsson i Skara. I samband med reformationen 1527 drogs gården in till kronan.

Medeltidshuset raserades på 1530-talet. Hertig Karl, senare Karl IX, lät istället bygga ett litet jaktslott för eget bruk. Efter kungens död i början av 1600-talet användes slottet som bostad för landshövdingarna i Skaraborgs län.

År 1647 gav drottning Kristina bort Höjentorp i bröllopsgåva till furstinnan Maria Euphrosyne vid hennes giftermål med greve Magnus Gabriel de la Gardie. Greven ersatte jaktslottet med ett barockslott i trä.

Populärt tillhåll för kungligheter

Under de la Gardies tid drevs inte jordbruk i någon större omfattning på Höjentorp, men man hade djur, trädgårdar och fiskevatten. 1675 fanns det 30 fast anställda personer, vilket var relativt många för ett sådant här gods. Anledningen var att personalen hade till uppgift att hålla slottet i ordning för grevens besök – och de var ganska vanliga. När byggnadsarbetena på Läckö drog ut på tiden föredrog greven ofta att bo på Höjentorp istället.

1680 drogs många av adelns gods in till kronan på grund av statens dåliga ekonomi – den så kallade reduktionen. Maria Euphrosyne fick ändå behålla Höjentorp och bodde sedan där som änka. Kronan fick tillbaka egendomen först efter furstinnans död, och slottet kom bland annat att bli ett populärt tillhåll för kungligheter som Karl XI och därefter Fredrik I och Ulrika Eleonora.

Mangårdsbyggnad byggd av Jonas Alströmer

Barockslottet totalförstördes i en brand 1722. Idag återstår endast källaren. Egendomen Höjentorp fortsatte dock att existera även efter branden. Den mangårdsbyggnad som finns idag ligger ungefär 200 meter från ruinen och byggdes några år efter branden av Jonas Alströmer, som då var arrendator på godset. Jonas Alströmer är annars mest känd för att ha fört in potatisen i Sverige.

Höjentorp och den intilliggande Drottningkullen är idag ett naturreservat.

Axvalla hed. Foto: Andrea Grave-Müller

Höjentorps historia började redan under medeltiden, men storhetstiden inföll under Sveriges stormaktstid. Stormaktstiden var en period som kännetecknades av krig och erövringar, men också av barockens storslagenhet.

Ute på landsbygden låg byarna och sockenkyrkorna tätt. De flesta kyrkorna fanns på plats redan under den tidiga medeltiden. Under 1600-talet byggdes många till med vapenhus och sakristior. Först på 1700-talet började man bygga om kyrkorna på allvar. I många fall rev man de små stenkyrkorna och ersatte dem med större och modernare byggnader. Höjentorp ligger i Eggby socken, där medeltidskyrkan på 1600-talet fortfarande stod så gott som orörd, liksom i grannsocknarna Öglunda och Skärv. Dessa kyrkor byggdes alla om på 1700-talet.

Medeltidsborgen och biskopsgården

Sydväst om Höjentorp ligger Axvalla hed, som användes som exercisplats åtminstone från början av 1700-talet och två hundra år framåt. Ruinen av medeltidsborgen Axvalla hus ligger vid heden. På 1600-talet reste sig ännu borgens murar höga.

Flera gårdar och gods i trakten runt Skara fanns redan under 1600-talet. Ett exempel nära Höjentorp är Brunnsbo strax öster om Skara. Brunnsbo är en gammal biskopsgård med medeltida anor. Den drogs in till kronan vid reformationen i början av 1500-talet, men återlämnades sedan till kyrkan och användes som biskopssäte in i modern tid.

Storstaden Skara

Storstaden i Västergötland var sedan medeltiden Skara. Under 1600-talet hade staden dock fått konkurrens av bland annat Skövde och Göteborg, vilket medförde viss ekonomisk nedgång. I stiftsstaden Skara har alltid kyrkan varit viktig. Nu fick kyrkan en svagare ställning. 1641 omvandlades katedralsskolan till gymnasium, och Skara kom att bli känd som en kunskapens stad. Stadens befolkning uppgick i mitten av 1700-talet till omkring 500 personer, varav en stor andel var studenter, de så kallade djäknarna.

Den andra staden 1600- och 1700-talets Eggbybor kunde åka till när de skulle till stan, var Skövde. Skövde grundades på 1400-talet och hade under 1600-talet blivit en viktig länk i handelsnätet. Skövde var ungefär lika stort som Skara i mitten av 1700-talet.