Silverfallet

Kvarnruin nedanför Silverfallet. Foto: Malin Richard

Välkommen till Silverfallet vid Karlsfors! Ett av vårens vackraste utflyktsmål. I skir lövskog kastar sig Silverforsen utför en 50 meter hög brant. Dolt bland blåsippor, gullvivor och lungört, finns övergivna brott av kalksten och alunskiffer.

Den vackra lövskogsmiljön Silverfallet framstår vid första ögonkastet som en ren naturupplevelse. Den skira grönskan döljer dock en helt annan historia. Under lång tid var detta en industrimiljö. Längs sluttningen finns övergivna brott av kalksten och alunskiffer, ruiner efter byggnader, kalkugnar och kvarnar. Här låg en gång Karlsfors alunbruk och kalkbruk, på sin tid Skaraborgs största alunbruk.

Just vid Karlsfors var förutsättningarna goda för stenindustri. Här fanns både rinnande vatten och branter där alunskiffern och kalkstenen gick i dagen. Kvarnarna behövde vattenkraft och vatten användes för urlakning och sköljning av alun. Alunet var ett kemiskt salt som användes för betning av färger, för att härda skinn och vid papperstillverkning.

Fallet gav liv till stenindustrin

Under drygt hundra år gav Silverfallet liv till stenindustrin. Från 1810 var Karlsfors gård nedanför fallet en bruksgård med bank, postkontor och affär åt ett hundratal anställda vid bruket.

Vid mitten av 1800-talet uppfann den kemiska industrin en ny metod att enkelt och billigt framställa alun. Karlsfors som var ett stort, men ineffektivt, alunbruk drabbades hårt. Redan 1856 lades bruket ner. Därmed inleddes en ny industriepok vid Silverfallet då kalkproduktionen tog över.

Kalkbruk fram till 1920

Kalkproduktionen var en småskalig industri. Som mest arbetade 10 män, mest bönder, med kalkbruket som skedde vintertid då det fanns tid för arbete utanför gårdarna. Kalken användes i första hand som jordförbättringsmedel. Under efterkrigstiden minskade efterfrågan på kalk. År 1920 upphörde kalktillverkningen vid Silverfallet.

Att tänka på som besökare

Silverfallet ligger på privat mark, med boende runt omkring. Tänk på att visa hänsyn, parkera på angiven plats och inte skräpa ner. På sommaren finns betande djur på området. Hundar ska hållas kopplade.

”Axel Vinge på exkursion med skolpojkar i kalkbrott”. Foto 1890 (Västergötlands museum).

Det har brutits sten ur Billingen under mycket lång tid. Under medeltiden byggdes flera kyrkor av kalk- och sandsten från trakten. På 1700-talet anlades flera alunbruk vid Billingen bland annat Mölltorps alunbruk som togs i drift på 1730-talet. År 1810 gavs tillstånd för Karlsfors alunbruk.

På 1800-talet startade också flera småskaliga verksamheter som utnyttjade Billingens stenråvara. Det gäller främst kalkbränning, men också tillverkning av slipstenar, kvarnstenar och byggnadssten. Vid mitten av 1800-talet ökade antalet anläggningar för produktion av jordbrukskalk, ett exempel är Stolans kalkbruk i norra delen av Skövde kommun.

Järnvägens betydelse för trakten

Med stambanans dragning öster om Billingen 1859 fick Skövde en viktig roll som industriort och knutpunkt. Järnvägen hade också stor betydelse för stenbrytningen vid Billingen.

De små stenbrotten och kalk- och alunbrotten ersattes nu med en växande stenindustri. Sten blev en viktig industrinäring i Skövde. Stenindustrin utvecklades till att omfatta mer än tusen anställda under 1900-talet vid tre stora stenindustrier i Skövde.

Kontakt

Serviceinformation

  • Informationstavla
  • Parkering