Västra Tunhem
Gravfältet vid Västra Tunhems prästgård var från början mycket större än idag. Foto: Malin Richard
Västra Tunhem, strax öster om Trollhättan, är en spännande kulturmiljö som innehåller värdefull bebyggelse, en stor mängd fornlämningar och andra historiska spår.
”…Tunhem låg som ett jordiskt Paradis på södwästra sidan af Hunnebärg…” Så beskrev Carl von Linné Västra Tunhem vid sitt besök 1746. Sköna ekhagar, sällsamma hus och fornlämningar – Linnés beskrivning stämmer väl också idag!
Västra Tunhem ligger på en moränplatå precis i skärningen mellan Tunhemsslätten och den tvärbranta platåbergsranden vid Hunneberg. Området är en spännande kulturmiljö som innehåller värdefull bebyggelse, en stor mängd fornlämningar och andra historiska spår. Här finns också stora naturvärden knutna till kulturlandskapet. Området är därför skyddat som naturreservat.
Gravfält från järnåldern
Mellan Västra Tunhems prästgård och hembygdsgården finns flera gravfält med en stort antal gravar. Närmast prästgården ligger det mest imponerande gravfältet. Det innehåller ett 40-tal gravar av järnålderstyp såsom högar, stensättningar, resta stenar och domarringar. På en av stenarna finns också skålgropar inhuggna. Gravfältet dateras till äldre järnålder cirka 500 före Kristus – 500 efter Kristus.
Trots dagens mångfald av fornlämningar var de en gång betydligt fler. Många har odlats bort, framförallt under 1800-talet. Gravfältet vid prästgården har troligen varit mycket större och sträckte sig ner mot Västra Tunhems kyrka som uppfördes på 1100-talet.
Västra Tunhem, okänt årtal. Människor har levt och brukat jorden i Västra Tunhem i många generationer, troligen ända sedan förhistorisk tid. Foto: Regionmuseum Västra Götaland
Järnålderns gravfält var bygravfält där flera generationer från samma by eller gård begravdes. Gravfält och bebyggelse ligger sida vida sida också idag. Troligen har området utnyttjats för jordbruk utan avbrott sedan järnåldern. Ortnamnet Tunhem är också mycket ålderdomligt och förstärker bilden av lång historisk kontinuitet.
Spår efter många kalkugnar
Längs Hunnebergs rasbrant, mellan Nygård och Västra Tunhems prästgård, finns spår efter fler än 50 kalkugnar. Mellan ruinerna ligger slagghögar av bränt skiffer och i berget bakom finns djupa kalkbrott. Det är spår efter en verksamhet som pågick under 200 år och som hade stor betydelse för bygden.
Längs Hunnebergs rasbrant finns spår efter mer än 50 kalkugnar. Foto: Malin Richard
Under Hunnebergs översta lager av diabas fanns kalk, inuti ett 25 meter tjockt lager av alunskiffer. Kalkbrytningen, som startade under 1700-talets andra hälft, var knuten till traktens jordbruk. Den brända kalken användes som gödning till åkrarna.
Även den brända alunskiffern kunde användas som jordförbättringsmedel, men utnyttjades främst vid cementtillverkning. Omkring 1840 öppnades en cementfabrik vid Vargön. Grunden lades då till den industriverksamhet som ännu finns kvar.
Under 1800-talet var kalkbrytningen en viktig inkomstkälla för torpare och andra jordlösa. Som mest beräknas 200 personer ha varit sysselsatta. Flera av dessa bodde i så kallade kalkbrännartorp i Floget, en husrad längs berget mellan Nygård och Västra Tunhems kyrka.
Stora risker med arbetet i kalkbrotten
Kalkproduktionen skedde under enkla och riskfyllda förhållanden. De primitiva metoderna orsakade många skador och det hände att arbetare miste livet i samband med sprängningar och ras.
Metoderna förändrades mycket lite under de 200 år verksamheten pågick. De föråldrade metoderna blev med tiden allt mer olönsamma och från och med 1910-talet började brotten läggas ner. Den sista bränningen i en ugn skedde 1950.
Att tänka på som besökare
Tunhems gravfält ligger på privat mark, med boende runt omkring. Tänk på att visa hänsyn, parkera på angiven plats och inte skräpa ner. På sommaren betar nötkreatur på gravfälten. Hundar ska hållas kopplade. Området är naturreservat vilket innebär att särskilda föreskrifter gäller.
Gravfältet vid prästgården har troligen från början sträckt sig ner mot Västra Tunhems kyrka, vilken uppfördes på 1100-talet. Foto: Malin Richard
Västra Tunhems socken är mycket rik på fornlämningar och området måste ha var tätbefolkat redan under förhistorisk tid. Från Halleberg och Hästevadet i norr till en bit söder om kyrkan finns ett stort antal gravfält, enstaka högar, stensättningar och andra fornminnen.
Ursprungligen var Västra Tunhems fornlämningar ännu fler, men många har med tiden odlats bort. Flera närliggande gravfält har sannolikt en gång hängt samman.
Det första stora gravfältet finns vid Rånnums ekdungar. Det ligger på en stor ekbevuxen åkerholme och har omkring 50 runda stensättningar och fem skålgropar.
Gravhögar och minnesmonument
Nästa stora fornlämningsområde är gravfälten vid Forstena. De är belägna upp i träddungarna på en åsrygg och har numera bara ett 20-tal gravar, främst högar och stensättningar. På en av de största högarna mitt i gravfältet står ett stort minnesmonument som restes 1903 över fältherren Lennart Torstensson på Forstena. Troligen har alla fornlämningarna en gång ingått i ett sammanhängande gravfält, som hört till gårdens forntida föregångare.
Troligen var området längs platåbergens fot ett viktigt stråk där många människor rörde sig redan under järnåldern. Hästevadet, illustration till Linnés resa på 1740-talet. Foto: Regionmuseum Västra Götaland
Inom området finns flera storgårdar, bland annat Rånnum, Nygård och Forstena, som delvis är kända från medeltidens slut. Storgårdarna var säten för viktiga stormansätter. Fornlämningsbilden och storgårdarna visar att området var ett viktigt centrum under järnåldern och att det behöll sin betydelse in i medeltiden.
Aktuellt för detta besöksmål
Just nu har vi inga nyheter. Men håll utkik här efter kommande nyheter.
Föreskrifter
Serviceinformation
-
Informationstavla
-
Parkering
