Vittene

Guldfyndet kan vara en stormans undangömda reserv. Foto: Jan Eve Olsson, SHM

Vid Vittene, söder om Hunneberg, har man funnit en av Sveriges största guldskatter. Följ vandringsleden till boplatsen där guldets ägare levde och gravfältet intill där de begravde sina nära.

1995 blev det känt att en guldhalsring hade hittats i en trädgård i Vittene några år tidigare. När marken söktes av fann man ytterligare fyra guldringar. De fem ringarna, med en total vikt på 1,9 kg, var en av Sveriges största guldskatter. Det var också landets första större fynd av förhistoriska guldföremål som kunde knytas till en boplats och ett gravfält från samma tid.

Utgrävningar daterade boplatsen till tiden kring Kristi födelse. Spår efter smide, garvning, snickeri, textil och keramik visade att det inte var en vanlig järnåldersboplats, utan troligen en hantverks- eller verkstadsplats.

Man fann också föremål långväga ifrån förutom guldringarna; glasskärvor av glasbägare, en romersk denar och klipp av ett arabiskt silvermynt. Fynd med status, kopplade till högre samhällsskikt och kontakter med fjärran platser. Guldfyndet har tolkats som en stormans undangömda reserv eller ett upplag efter en lyckad plundring på kontinenten.

Bild från utgrävningen av boplatsen i Vittene. Foto: Kulturlagret/Vänersborgs museum

Gravfält nära boplatsen

Innan guldskatten hittades var det framförallt det fina gravfältet Högarna norr om Vittene som var känt i området. Grustäkt och bebyggelse har under årens lopp förstört delar av gravfältet. Idag finns ett femtiotal gravar kvar - högar, runda stensättningar, treuddar, domarringar, resta stenar samt en stor mängd klumpstenar. Fynd, som en romersk glasbägare och en vikingatida spjutspets, tyder på att gravfältet har varit gravplats för samhällets elit.

Några hundra meter nordost om boplatsen vid Vittene finns ett nyupptäckt flatmarks-gravfält. Det har använts växelvis med Högarna. Gravfältet anlades samtidigt som boplatsen. Troligen ligger boplatsens invånare begravda här. Det användes fram till 100-talet efter Kristus då gravfältet Högarna började anläggas. Högarna användes därefter fram till vikingatiden då flatmarks-gravfältet åter togs i bruk.

Att tänka på som besökare

Vandringsleden ligger på privat mark, med boende runt omkring. Tänk på att visa hänsyn, parkera på angiven plats och inte skräpa ner. På delar av leden finns ibland betande får. Hundar ska hållas kopplade.

Under 1800-talet dikades de fuktiga ängsmarkerna ut och odlades upp. Foto: Malin Richard

Vittene var en betydelsefull bygd under järnåldern. Området ligger i stråket för den viktiga landvägen söder om Vänern som löpte mellan Hunneberg och det vidsträckta Risveden. Här passerade och möttes människor från vitt skilda håll. Föremål från Vittene visar också på långväga kontakter, både söderut och mot väster.

Området var inte bara en knutpunkt utan också attraktivt på andra sätt. Ortnamnet Vittene ger en ledtråd. Namnets slutled betyder betesmark eller ängsmark och har ett ursprung i järnålder. Landskapet kring Vittene var troligen mycket mer vattenrikt under järnåldern. Våtmarksängar och översilningsmarker var goda betesmarker, en viktig faktor under förhistorisk tid då boskapsskötseln hade stor betydelse.

När Vitteneboplatsen var bebyggd låg den i en livskraftig bygd. Man har funnit ett tiotal boplatser från äldre järnålder i området. Bebyggelsen låg på höjdryggar med bra dränering. På de flesta boplatserna har man hanterat järn till husbehov, men man har också hittat ett antal rena järnhanteringsplatser i bygden.

Längre fram i järnåldern, vid vendeltid (600-800 efter Kristus), försvinner spåren efter bebyggelse i området. Vitteneboplatsen övergavs i slutet på romersk järnålder. Orsakerna till att senare bebyggelse inte går att hitta är troligen att gårdarna låg på samma platser som de gör idag. Förändringarna syns också i gravfälten. Vittenegravfältet övergavs och ett nytt gravfält, Högarna, togs i bruk. Detta utnyttjades ända in i vikingatid. Då började man återigen begrava sina nära på Vittenegravfältet.