Faledreven

Augusta Barkes (1855–1926) stuga. Foto: Malin Richard

Den magnifika Faledreven norr om Falköping är en av länets bäst bevarade fägator. Den är också en symbol för en kort men viktig period i vår historia då landets jordlösa befolkning ökade kraftigt.

Före lagskiftet 1829 låg Segerstads gårdar samlade i en klunga kring en byplats - en så kallad bytå. Gårdarna var omgivna av åkrar och ängar och djuren gick på bete på magra bergs- och hedområden ovanför byn. En inhägnad fägata anlades för att leda djuren till och från betet och hålla dem borta från grödorna på åker och äng. Allteftersom odlingsmarken utökades blev fägatan allt längre. Till slut var fägatan nästan tre kilometer lång! Idag är Faledreven en av länets bäst bevarade fägator.

Allt fler torp och backstugor

Från och med 1700-talet blev de jordlösa allt fler och de fick bygga små torp och backstugor på den mark som var allmänning i byn, längs bytån och fägatan. Med tiden uppstod ett vimmel av hus och gator genom vilka boskapen leddes till och från fägatan och vidare till de gemensamma betesmarkerna uppe på Segerstadsfalan.

Som mest fanns ett femtiotal backstugor, men bara ett fåtal är ännu bebyggda. Spår som husgrunder, stenmurar och fruktträd finns ännu kvar. Vid 1900-talets början var denna epok redan över, de jordlösa emigrerade eller flyttade in till arbete i de växande städernas industrier.

Miljön kring Faledreven är rik på fornlämningar, troligen på grund av att området varit allmänning och betesmark och lämningarna inte hade odlats bort i lika hög grad som i den gamla odlingsmarken. Det rör sig främst om gravar från brons- och järnålder, stensättningar, rösen och domarringar.

Att tänka på som besökare

Faledreven ligger på privat mark, med boende runt omkring. Tänk på att visa hänsyn, parkera på angiven plats och inte skräpa ner.

”Thräffs mejar råg bakom sitt ställe”. Idag är området skogbevuxet. Foto: Erik Thräff 1920, Västergötlands museum

Falbygden är ett av Sveriges tidigaste jordbruksområden. Här har bedrivits jordbruk sedan stenåldern. Fornlämningarna ligger tätt, så tätt att det är unikt i landet.

Här finns en stor mängd brons- och järnåldersgravar, vilket visar att detta var en viktig bygd redan under förhistorisk tid.

Boskapsskötseln har i alla tider haft stor betydelse. Bete skedde på de stora allmänningarna, ”falorna”, stora skoglösa, hedliknande marker på platåbergen Billingen och Mösseberg.

I Falbygden fanns också Västergötlands mest utpräglade storbyar. Bebyggelsen låg ofta i låglänta sluttningar intill källsprång. Gårdarna i de stora byarna var samlade kring en stor byplats, ”bytån” och djuren drevs längs långa fädrev ut på utmarkerna.

Befolkningen fördubblas

Mellan 1750 och 1850 fördubblades befolkningen i Västergötland. Särskilt växte den del av befolkningen som saknade egen jord. Från 1700-talet började byarnas tå- och allmänningsmark att bebyggas med torp och backstugor. Vid Åsle tå, inte långt från Faledreven, finns landets i särklass största område med bevarade backstugor. En miljö väl värd att besöka!

Boskapsskötseln är än idag mycket viktig i Falbygden, främst med inriktning på mjölkkor. Men djuren leds inte längre ut på falorna. Numera växer stora granplanteringar på de gamla hedarna.

Kontakt

Serviceinformation

  • Informationstavla
  • Parkering