Tämta ödekyrkogård

Den gamla kyrkogården i Tämta med grunden efter medeltidskyrkan. Foto: Malin Richard

1864 revs den lilla medeltidskyrkan i Tämta. Idag är det svårt att föreställa sig att den här stillsamma, nästan poetiska, platsen en gång var full av liv. Här möttes man för viktiga händelser från vaggan till graven.

Redan 1830 förordnade Kungl. Maj:t att kyrkan i Tämta inte fick repareras mer. Kyrkan ansågs för liten och förfallen. Den gamla kyrkan låg vid en vägkorsning mitt i Tämta by, men eftersom platsen var sank utsågs en ny plats för kyrkan någon kilometer norr om den gamla.

Mycket liten stenkyrka

Den gamla kyrkan var av gråsten, utan sakristia och mycket liten. Den var ungefär femton meter lång och åtta meter bred. Taket var täckt med ekspån. Kyrkan blev troligen målad 1666 och därefter 1753, då av kyrkomålaren Detleff Ross. Altaret var av sten med en träskiva. Från den gamla kyrkan togs bland annat den medeltida dopfunten, en madonna från 1200-talet, kyrkklockorna, en järnbeslagen kista, glaskronor och predikstolen. Stenar från den gamla kyrkan användes till mur vid den nya.

Kvar i Tämta by blev kyrkoruinen och den gamla kyrkogården med anförvanternas gravar. Genom att den då inte längre användes för nya begravningar kom den att behålla sitt ursprungliga utseende.

Kyrkogården bevarades

En laga skifteskarta från 1857 visar att utöver kyrkan fanns klockstapeln och två mindre rektangulära byggnader på kyrkogården, vilken hade samma rundade form som idag.

Då landsvägen var färdigbyggd vid 1930-talets slut rensades kyrkplatsen upp. Stenmurar med en enkel smidesgrind uppfördes. Grundmurarna efter kyrkan rekonstruerades och en minnessten restes 1942. Vid kyrkans kor hittades ett stenfragment av diabas från ett medeltida resealtare eller en relikgömma.

I den södra delen av ödekyrkogården finns flera stenvårdar formade som hjulkors eller solkors. Foto: Malin Richard

I den södra delen av kyrkogården finns ett antal stenvårdar från 1600-talet. Norra delen av kyrkogården användes ogärna i äldre tid, där begravdes bara brottslingar.

Den gamla kyrkogården har under mycket lång tid skötts traditionellt som en slåtteräng. Det innebär att här också finns växter som gynnas av slåtter, som till exempel darrgräs och prästkrage.

Att tänka på som besökare

Kyrkogården är en begravningsplats. Privata boenden finns precis intill. Tänk på att visa hänsyn, parkera på angiven plats och inte skräpa ner.

Den gamla medeltidskyrkan låg mitt i Tämta by. Foto: Malin Richard

Vid laga skiftet 1857 bestod Tämta by av sju hemman. Byns storlek kan tyda på att den har ett förhistoriskt ursprung. Men fornlämningarna kring Tämta ger inget stöd för att bebyggelsen har en lång historisk kontinuitet. Kring Tämta finns framförallt fornlämningar som förknippas med stenålder och äldre järnålder.

Fornlämningar från stenålder och järnålder

Fornlämningarna i närheten av kyrkogården i Tämta är främst koncentrerade till en äldre väg som löper västerut från byn. Vid vägen sträckning längs sjön Sävens strand fram till Kil ligger en rad fornlämningar. Från stenåldern finns en hällkista och några lösfynd av flintredskap. Här finns också ett antal gravar i form av domarringar och gravar med resta stenar eller markerade med stenar, gravformer som brukar kopplas till äldre järnålder. Längs med samma väg ligger även flera områden med hålvägar.

Mytomspunna gamla träd

Då landsvägen var färdigbyggd vid 1930-talets slut rensades Tämta gamla kyrkplats upp och en mycket gammal ek som stod på kyrkogården hade sådana dimensioner att den fridlystes. Trädet är intressant eftersom man i äldre tider i regel inte hade träd på kyrkogårdarna. Kanske hade eken en särskild betydelse. Det är lätt att tänka på den starka mytbildning som ibland fanns kring äldre träd. Trädkult med offerträd och heliga lundar från hednisk tid levde kvar ända in på 1900-talet. Idag finns bara stubben av den urgamla eken kvar på ödekyrkogården.