Lasse i bergets grotta

Grottan som den ser ut idag. Foto: Andrea Grave-Müller

Lasse i berget har kallats ”Sveriges sista grottmänniska”. Lasse Eriksson var en av 1800-talets stora profiler i Husaby. Historierna om Lasse i berget levde kvar i bygden långt efter hans död.

Lasse Erikssons grotta var murad med kalkstenshällar direkt mot berget. Här bodde han tillsammans med Inga. Grottan bestod av två små rum, med en eldstad i varje rum. Tre fönster fanns också. På golvet låg lösa brädor och berget skymtade fram under sängarna. Taket bestod av både klipputsprånget och kalkstensskivor som vilade mot väggarna.

Mot den vägg som utgjordes av berget hade Lasse ställt upp brädor och klistrat över dem med tidningspapper som skydd mot den värsta fukten.

Lasse var ett original och en vildmarksmänniska, både egensinnig och envis. Han var både älskad och hatad.

Egen spis och ugn

Eldstäderna med spis och ugn murade Lasse själv. De fungerade tillräckligt väl för att han förargat skulle kasta ut den järnspis han en gång fick till present. Grottan var möblerad med säng, soffa, bord och stolar, en pall vid spisen och ett skåp från 1700-talet. Möblerat ungefär som i ett torp på den tiden.

När Lasse hade gått bort och grottan stod tom, dröjde det inte länge förrän den plundrades på sina inventarier av nyfikna ortsbor. Därefter följde vandaliseringen. Rutor slogs sönder, inventarier förstördes och väggarna revs ner.

Grottan renoveras

På 1940-talet byggdes Lasse i bergets grotta upp igen av Alfred Johansson och Linus Björk. De kände till Lasse och hans grotta på den tiden det begav sig. Helt autentisk blev den dock inte, då den nya grottan byggdes med riktig brädvägg mot berget. Även denna återuppbyggnad kom dock att utsättas för skadegörelse.

Grottan har renoverats även på senare år. Numera finns dock ingen inredning kvar i Lasse och Ingas grottbostad.

Att tänka på som besökare

Lasse i bergets grotta ligger på privat mark. Tänk på att visa hänsyn, parkera på angiven plats och inte skräpa ner.

Lasses utanför sin grotta 1905. Foto: Västergötlands Museum, foto Karl Fredrik Andersson

Lasse Eriksson föddes den 17 november 1828 på Vagnsbackarna i Husaby, som var byns fattiga del på den tiden. Under barndomen började han ströva runt i skogarna mot Kinnekulle till, och redan som ung fick han rykte om sig att vara en mästerskytt och skicklig jägare.

Riktigt vad Lasse gjorde i sina ungdomsår är osäkert. Man vet att han arbetade vid kalkugnarna på Kinnekulle, men också att han kunde lämna arbetet hastigt och lustigt för att ge sig ut på jakt. Det sades att han varit skogsarbetare i Norrland och att han hade arbetat med att lägga järnvägsspår. Han ska också ha varit artillerist i ett regemente i Stockholm, och berättade gärna om hur han mött kungen. Andra hävdade att Lasse aldrig varit utanför Husaby i hela sitt liv.

1860 gifte sig Lasse med Inga Andersdotter. Inga väckte sedermera allmän beundran genom sitt tålamod med den egensinnige Lasse och sin förmåga att hålla det fattiga hushållet flytande.

Lasse bygger grottan

På 1880-talet förändrades Lasses och Ingas liv. Barnen var utflugna, och när paret blev uppsagda från stugan de hyrde såg det ut som att de skulle bli tvungna att flytta till fattigstugan. Det var då Lasse byggde grottan, en murad stuga intill bergväggen, med ett utskjutande klippblock som tak. Inga flyttade motvilligt med honom in. Hon var nog varken förtjust i den primitiva bostaden eller i det faktum att Lasse hade slaktat hennes vävstol för att göra dörrposten.

Paret kom att bo i grottbostaden i mer än 25 år. På sommaren var grottan en grönskande idyll, med blommor och grönsaksodling utanför, men på vintern trängde fukt och kyla in i bostaden.

Inga gick bort efter en tids sjukdom 1907, och bara två år senare drog Lasse på sig en rejäl förkylning och feber han aldrig hämtade sig från. I februari 1910 flyttades han mot sin vilja till fattigstugan, där han blev sämre och avled den 4 april.

Kontakt

Serviceinformation

  • Informationstavla
  • Parkering
  • Toalett