Varvboholm och Gestilren

Minnesstenen över slaget vid Gestilren restes 1910. Foto: Henrik Zedig

Vid Varvboholm, utanför Varv, ligger ett mindre gravfält från järnåldern. Här finns också en minnessten över ett slag som utkämpades på 1200-talet.

Slaget vid Gestilren

700 år efter slaget vid Gestilren reste västgötar denna sten 1910. Men står stenen verkligen på rätt plats?

”Gud skydde Sveriges rike”. Så står det på den stora stenen som står rest nära korsningen mellan Dimbovägen och Varvsvägen strax öster om Varv. Slaget vid Gestilren är ett mytomspunnet slag i det medeltida Sverige, av vissa tillskrivet en avgörande betydelse för Sveriges framtid, av andra avvisat som en simpel skärmytsling.

Slaget utkämpades enligt de skriftliga källorna 1210 som en del i maktkampen mellan den sverkerska och erikska ätten. Det var vid Gestilren som Erik Knutsson besegrade kung Sverker Karlsson och därmed själv kunde lägga beslag på kungakronan.

Var Gestilren låg någonstans står inte angivet i källorna, inte ens i vilket landskap. Idag finns ingen ort med det namnet, men av tradition har man förmodat att platsen låg i Västergötland. En något senare anteckning nämner att platsen ska ha legat mellan ”dala och lena” – dessvärre finns det flera platser som passar in på den beskrivningen.

Nära Varv ligger Kungslena, som hette Lena på medeltiden, och ett Dala. Ett annat förslag är att Gestilren låg mellan Dalum och det Lena som ligger i Timmele. En tredje teori är att det rör sig om det Gestilren som sedan 1500-talet är belagt i Uppland. Även teorin att slaget i själva verket var ett sjöslag har förts fram. Forskarna är inte överens, och mysteriet lär förbli olöst tills nya källor kommer i dagen.

Att Gestilren låg i Västergötland var emellertid sanning för de som i lokalpatriotisk anda reste minnesstenen i början av 1900-talet.

Att tänka på som besökare

Varvboholms gravfält och Gestilrenmonumentet ligger på privat mark, med boende runt omkring. Tänk på att visa hänsyn, parkera på angiven plats och inte skräpa ner. På somrarna betar får på gravfältet.

Dimbogravfältet är det största bevarade järnåldersgravfältet i Västergötland. Foto: Henrik Zedig

Mellan Varv och Dimbo har man funnit åtminstone en boplats från järnåldern. Förmodligen finns det fler, som antingen blivit förstörda genom odling och senare tiders bebyggelse, eller som ännu inte hittats. Röjningsrösen och lämningar av åkrar som brukats med årder, plogens föregångare, är andra lämningar från järnålderns människor.

På Varvsberget finns resterna av en fornborg. Fornborgar dateras ofta till mitten av järnåldern, men kan vara både äldre och yngre. I Västsverige ligger de alltid på höjder, gärna med branta stup på åtminstone en sida. Idag kan man ofta se rester av murar, bestående av stenar som fogats samman utan murbruk (kallmurning). En teori kring fornborgarna är att de hade någon form av försvarsfunktion, kanske som tillflyktsort i orostider.

En annan fornlämningstyp som finns i trakten är hålvägar. Hålvägar är gamla färdvägar, där man färdats till fots och till häst. Så småningom har vägarna nötts ner så att de liknar djupa, breda diken. Hålvägar dateras vanligen till järnålder eller medeltid.

Norr om Varv, i Kungslena, hittar man lämningarna av Lena borg, som är känd från det tidiga 1200-talet. Två år före slaget vid Gestilren, 1208, utkämpades ett slag vid Lena.

Fler medeltida kyrkor har funnits i trakten. Både Dimbo och Ottravad söder om Varv hade kunnat stoltsera med stenkyrkor från 1100-talet, om inte dessa hade rivits i början av 1800-talet för att ersättas med en gemensam, större kyrka i Dimbo. Ottravads kyrka var en liten sandstenskyrka, förmodligen liknande Suntaks gamla kyrka sydväst om Varv. Dimbo gamla kyrka var en rundkyrka, alltså en kyrka med rund planlösning istället för den vanligare rektangulära. Tre medeltida rundkyrkor har funnits i Skara stift. Idag finns endast Skörstorps kyrka i Falköpings kommun kvar.

Kontakt

Serviceinformation

  • Informationstavla
  • Parkering