Håvesten

De resta stenarna på krönet av Ättehögskullen kan ses vida omkring. Foto: Claes Ström

Här finns ett unikt gravfält på Ättehögskullen, med sin domarring och de stora, resta stenarna. Som upptäcktes redan 1843. Idag passerar bilarna förbi på väg mellan Färgelanda och Uddevalla – varför inte svänga av vägen och titta närmare på de gamla gravarna?

Idag finns omkring tjugo gravar på Ättehögskullen i Håvesten, men gravfältet har varit större en gång i tiden. Oregelbundna förhöjningar i gravfältets sydvästra del och enstaka större stenar som kan ha ingått i gravanläggningar tyder på det.

På gravfältet finns tio runda högar, två långhögar och fem runda stensättningar. De båda långhögarna ligger i gravfältets östra del.

Gravfältets enda domarring är fjorton meter i diameter och består av nio klumpstenar. De resta stenarna är tre till antalet. De är alla stora och höga – den största är nästan fyra meter hög och en och en halv meter bred!

Att tänka på som besökare

Ättehögskullen ligger på privat mark, med boende runt omkring. Tänk på att visa hänsyn, parkera på angiven plats och att inte skräpa ner.

Ödeborgs fornsal och gravfältet på Fornsalskullen. Foto: Andrea Grave-Müller

Håvesten ligger i Valbodalen, ett av Dalslands tidiga centralområden. Fornlämningarna ligger samlade i dalgången och är lämningar efter ett bondesamhälle, där människor födde upp djur, odlade och där järnet som material till redskap var introducerat.

I närheten av Håvesten finns flera gravfält och gravar från järnåldern. Ett sådant gravfält ligger vid Ödeborgs fornsal nära Ödeborgs kyrka någon kilometer söder om Håvesten. Dalslands största gravfält ligger i Vrine, drygt två kilometer väster om Håvesten.

Kontakten med Romarriket

Det som kallas romersk järnålder har fått sitt namn eftersom Romarriket vid denna tid dominerade i Europa. Föremål därifrån letade sig även upp till våra trakter.

I Dalsland är det dock ont om sådana föremål, men en kvinnostatyett i täljsten, upphittad vid sjön Långhalmen öster om Ödeborg, kan vara gjord efter romersk förebild.

Även guldbrakteater, ett sorts medaljliknande hängsmycke, visar på kontakt med Romarriket. En sådan brakteat har hittats i Berg i Ödeborgs socken. Guldbrakteater brukar dateras till senare delen av romersk järnålder och folkvandringstid

Guldbrakteat från Ödeborg (Statens Historiska Museum, inv.nr SHM 421).

Traktens fornborgar

Sydost om Håvesten ligger Borråsbergets fornborg. Fornborgen har sannolikt givit orten Ödeborg dess namn.

Fornborgar dateras ofta till mitten av järnåldern, men kan vara både äldre och yngre. I Västsverige ligger de alltid på höjder, gärna med branta stup på åtminstone en sida. Idag kan man ofta se rester av murar, bestående av stenar som fogats samman utan murbruk (kallmurning).

Exakt vad fornborgarna var för typ av anläggningar vet man inte riktigt. En vanlig teori är att de hade någon form av försvarsfunktion, kanske som tillflyktsort i orostider. Andra teorier är att de fungerade som handelsplatser, kultplatser, boskapsfållor eller vårdkasar. Kanske hade de olika funktioner under olika perioder.

Ytterligare en fornborg ligger en och en halv kilometer åt nordost. Totalt känner man till 25 fornborgar i Dalsland.

Skatten från vikingatiden

Väster om Håvesten, nära det stora gravfältet i Vrine, ligger Stora Ryk, där man på 1930-talet fann en vikingatida silverskatt. Skatten var troligen nedlagd i början av 900-talet. Den består bland annat av ett halsband med pärlor av glas och bergkristall, ett par arabiska mynt, samt ett treflikigt silverspänne. Treflikiga spännen är ovanliga i Sverige – att det är i silver är ännu ovanligare. De flesta man har hittat är i brons.

Man känner till omkring 1000 silverskatter från vikingatiden i Sverige, de flesta från Gotland. De består vanligtvis av smycken, mynt (ofta arabiska, engelska eller tyska) och bitsilver. Skatten från Stora Ryk är en av de största i Västsverige.