Dårskilds högar

Domarring med hålväg i bakgrunden. Foto: Andrea Grave-Müller

Ett av Bohusläns märkligare gravfält ligger öster om Skee. På järnålderns gravfält brukar högarna och stensättningarna dominera. Dårskilds högar utmärker sig tack vare de många och ovanligt välbevarade domarringarna.

På gravfältet finns fem högar, två rösen, två runda stensättningar, tio domarringar och sex resta stenar. Därtill löper två hålvägar genom området. Högarna är tio till tretton meter i diameter och omkring en meter höga. De två största har resta stenar i kanten.

På den norra delen av åsryggen ligger de runda stensättningarna. Den största är femton meter i diameter och har en kantkedja som delvis är synlig. Den andra stensättningen är betydligt mindre.

Gravfältets tio domarringar

Domarringarna består av resta stenar och är mycket välbevarade, förutom att några stenar lutar eller är fallna. Flera av dem är byggda kring högar och stensättningar och har en kantkedja av mindre stenar som löper mellan de resta stenarna i domarringarna. Den största domarringen, som mäter tretton meter i diameter, är byggd i en sluttning. Stenarnas höjd har anpassats så att deras toppar ska vara jämnhöga.

De resta stenarna är spridda i gravfältet och i de flesta fall klumpformiga. Några av dem kan ha ingått i en nu förstörd domarring.

Flera rösen på platsen

Det ena röset är cirka 13 meter i diameter. Dess höjd har uppmätts till 1,8 meter. Det ligger över en naturlig höjdrygg, vilket gör att det ser högre ut än vad det är. Från röset har det plockats en hel del sten.

Söder om ligger ännu ett röse, eller rättare sagt en rösebotten – så mycket sten har plockats härifrån att bara en halvmeterhög stenläggning återstår.

Gravarna är inte undersökta. Äldre uppgifter gör gällande att flera urnor med brända ben har hittats i domarringarna. Utifrån gravtyperna dateras gravfältet till bronsåldern och äldre järnåldern.

Att tänka på som besökare

Dårskilds högar ligger på privat mark, med boende runt omkring. Tänk på att visa hänsyn, parkera på angiven plats och att inte skräpa ner.

Skeppssättningen vid Blomsholm är en av de största i landet. Foto Leif Gustavsson

På järnåldern låg Skee vid en havsvik som slingrade sig in vid Strömsvattnet och där förgrenade sig. Den sydliga armen fortsatte förbi Skee och den norra passerade Blomsholms mäktiga gravar, som det stora stenskeppet vid säteriet och Bohusläns största gravhög Grönehög.

Runt Dårskilds högar finns ytterligare gravar, både högar och stensättningar som förmodligen är från järnåldern, men även rösen som generellt dateras till bronsålder. Fynd av bland annat flinta visar att människor har bott här sedan stenåldern.

Vid Skee prästgård, ett par kilometer nordväst om Dårskilds högar, ligger flera gravar och gravfält från järnåldern. Här finns också en gånggrift. Gånggrifter byggdes under yngre stenåldern för omkring 5 000 år sedan som gemensamma gravar för flera människor, kanske en släkt eller klan. Även här har man hittat spår av stenåldersboplatser.

Fler lämningar från järnåldern är storhögar som Danmarkshögen i Håve, Dyrehögen i Treje och en hög i Vättland, uppkallad efter en vikingahövding som ska ha hetat Brynjolf Ulfalldi. I Vättland finns också ett hålvägssystem, gamla färdvägar, som förmodligen är från järnålder eller medeltid.

Gåtfulla fornborgar

Några kilometer från Skee ligger fornborgar, både i söder och i öster. Exakt vad fornborgarna användes till är inte helt känt. De dateras ofta till mitten av järnåldern men kan vara såväl äldre som yngre. En vanlig teori är att de hade någon form av försvarsfunktion, kanske som tillflyktsort i orostider. Andra teorier är att de fungerade som handelsplatser, kultplatser, boskapsfållor eller vårdkasar. Kanske hade de olika funktioner under olika perioder.

Var Skee en helig plats?

En annan stor fornlämningsgrupp i Skee-trakten är hällristningarna. De gjordes under bronsåldern och är därmed mellan 2500 och 4000 år gamla. Bland annat finns det hällristningar vid Massleberg.

Ortnamnet Skee är också intressant. Vad det betyder och vad det kommer av är inte klart – det kan betyda så vitt skilda saker som skiljeställe för boskap, kapplöpningsbana eller kultplats. Forskarna lutar dock åt att beteckna det som ett sakralt namn – Skee ska alltså ha varit en helig plats eller kultplats under förkristen tid.