Hallströmska gården, huvudbyggnaden

I hörnet av Alamedan och Drottninggatan ligger Hallströmska gården, uppkallad efter kommendörkaptenerna Hallström, far och son, som under åren 1831 till 1911 ägde gården och vars arvingar sålde den till Sjöunderofficerssällskapet i Karlskrona. Den här delen av Karlskrona klarade sig undan lågorna vid stadsbranden 1790 och många hus från den tidigaste stadsbebyggelsen finns bevarade i kvarteret vid Alamedan.

Enligt traditionen ska Karl den XII ha bott i Hallströmska gården vid ett besök i staden 1698.

Huset är ett av Karlskronas bäst bevarade från stadens allra första bebyggelse. När det byggdes har exakt inte gått att finna men det är någon gång vid 1600-talets slut.

Byggherre sägs Salomon von Otter ha varit, han blev sedermera landshövding, och samma tradition säger att gården byggdes för att Karl XII skulle ha en bostad när han kom till Karlskrona 1698 för att ta farväl av sin svåger hertig Fredrik av Holstein-Gottorp.

I fjorton dagar gästade kungen, änkedrottningen av Sverige, hertigparet, änkehertiginnan av Holstein-Gottorp och den unga prinsessan Ulrika Eleonora örlogsstaden Karlskrona. Om Karl den XII vid detta besök gästade det Hallströmska huset har inte gått att dokumentera, men traditionen lever som sagt kvar.

Vid en renovering omkring 1940 kom en vacker takmålning fram liksom fragment av en gyllenläderstapet, som nu finns bevarad på Blekinge Museum. Tapeterna, takmålningen och det dekorativt smidda räcket till gårdens fritrappa härrör från sent 1600-tal och de bidrar till gårdens glansfulla rykte. Takmålningen i bottenvåningens södra lägenhet är utförd av den kände konstnären Johan Columbus. I grannlägenheten är en samtida takmålning överbyggd.

Hallströmska gården består av två bostadshus varav huvudbyggnad byggnadsminnesförklarades 1992. Gården ingår i världsarvet Örlogsstaden Karlskrona.

Huvudbyggnaden står på en låg källarvåning av sten och är två våningar hög, timrad och panelad under tegeltäckt sadeltak. Fasaderna som indelas med lisener är målade i röd oljefärg och klädda i lockpanel. Dubbeltrappan av kalksten som leder upp till ingången inne på gården pryds av det dekorativa smidesräcket.

Inne i huset finns några helfranska 1700-talsdörrar kvar och döbattanger, pardörrar, från 1800-talets förra del. 1883 moderniserades vinden och blev en bostadslägenhet.

Huset är beläget inom riksintresseområde för kulturmiljövården: Karlskrona stad och befästningarna. En viktig del i riksintressemotiveringen är den till stora delar genomförda stadsplanen som delar staden i en civil och en militär del. Stadsplanen upprättades av Erik Dahlbergh 1683 och består av ett rutnätssystem med strålgator enligt klassiska ideal efter förebilder från Italien och Frankrike. Den civila bebyggelsen var med enstaka undantag uppförd i trä, ofta med en sockelvåning i sten för att jämna ut de stora nivåskillnaderna. Enligt gängse mönster på Trossö låg bostadshusets långsida mot gatan och uthuslängorna inne på gården. Karaktären av enhetlig trästad med enkla mot gatan ljusa panelade fasader dominerade Karlskrona till 1870-talet.